Det är en krävande och lång process att acceptera livets begränsade karaktär och dödens oundviklighet. Lyckliga upplevelser och minnen främjar anpassningen till det sista livsskedet och den förestående döden.
Psykiskt välbefinnande
Det viktigaste målet med den palliativa vården är att den insjuknade och dennes närstående mår så bra och är så lyckliga som möjligt trots det lidande som sjukdomen medför.
Den psykiska utvecklingen sker inte endast i barndomen och i ung ålder utan fortsätter under hela livet. Livets slutskede är ofta den mest betydande tiden för psykisk förändring i vuxen ålder. Då prioriterar vi om våra värderingar och de viktiga sakerna i livet. Även som närstående vid den insjuknades sida lär vi oss nytt om livet och växer som människor.
Största delen av människorna kan i livets slutskede acceptera döden och vara lugna när döden närmar sig. I början av en svår sjukdom är det dock inte många som kan acceptera sjukdomen, eller sin egen död. Döden är som ett bländande ljus, som vi endast kan titta på i en stund, men sedan måste vi kisa eller vända bort blicken.
När vi insjuknat styr vi själva våra närstående eller vårdpersonalen till att ge den hjälp vi behöver. När vi kan identifiera våra önskemål och behov är det viktigt att uttrycka dem högt för att få hjälp.
Livets meningsfullhet finns ofta i vardagen och det vanliga. Vården i livets slutskede bör ske i en så hemtrevlig omgivning som möjligt med ens egna kära ägodelar och fotografier och där man till exempel kan lyssna på musik eller se på tv och vara tillsammans med sina närstående.
Uppdaterad 1.11.2021