Vid läkemedelsbehandlingen av symtom är det viktigt att följa läkarens anvisningar om symtomlindringen. Regelbunden medicinering hindrar att symtomen förvärras och upprätthåller således en god funktionsförmåga bättre än medicinering som endast tas vid behov.
Eftersom symtomen inte uppträder regelbundet under hela dagen, är det bra att vid sidan om den regelbundna medicineringen ha läkemedel mot symtomen, som tas vid behov. Det bra att anteckna de läkemedel som tas vid behov och berätta på den vårdande enheten hur ofta man har behövt ta dem så att medicineringen kan justeras efter behov.
Varje patient borde ha en skriftlig och uppdaterad läkemedelslista där de läkemedel som tas regelbundet och de läkemedel som tas vid behov har antecknats. Det är bra att kontrollera läkemedelslistan vid varje mottagning eller möte med vårdpersonalen.
Det är också bra att uppge de receptfria läkemedel, vitaminer, mineraler och naturpreparat som används. Olika läkemedel och naturpreparat kan ha betydande interaktioner, så det är viktigt att den vårdande enheten är medveten om alla mediciner eller medicinliknande medel som används.
Symtomlindrande medel ges i första hand oralt. Om patienten inte kan ta läkemedel oralt, till exempel på grund av illamående eller svårigheter att svälja, kan läkemedel också administreras på andra sätt. Inom vården i livets slutskede, då patientens tillstånd försämras och medvetandegraden sjunker, administreras symtomlindrande läkemedel ofta under huden som en kontinuerlig infusion genom en läkemedelsdoserare (medicinpump på talspråk). Läkemedel kan också administreras intravenöst eller vid svår smärta till exempel via en läkemedelsdoserare i ryggmärgsvätskan. På det sättet kan man trygga en tillräcklig symtomlindrande medicinering för var och en.
Uppdaterad 1.4.2025
