Begränsningar i vården

Med begränsning i vården avses ett beslut om att avstå från onödig eller skadlig vård.

Ingen ska ges onödig vård eller vård som endast ökar lidandet. Därför är det viktigt att diskutera med läkaren om sådana behandlingar och undersökningar som det lönar sig avstå ifrån. Detta kallas begränsning av vården. Beslut fattas tillsammans genom diskussion och i samförstånd med patienten och vid behov med patientens anhöriga.

En person kan välja att avstå från vilken vård som helst, varvid patienten behandlas på bästa möjliga alternativa sätt. Å andra sidan ska inte en sådan vård ges, som av medicinska grunder är uppenbart onödig eller skadlig, även om patienten eller en anhörig önskar det.

Att avstå från återupplivning – DNR

Ett beslut om att inte återuppliva som gjorts i tid är god behandling av en långt framskriden sjukdom, och beslutet bör fattas i rätt tid tillsammans med läkaren. Man kan också själv föra saken på tal.

Att avstå från återupplivning utesluter endast återupplivningsförsök när hjärtat stannar. All annan vård som hjälper patienten genomförs som vanligt.

Beslutet förkortas i sjukjournalen så att det ska vara snabbt att hitta.

Sådana är till exempel

DNR (Do Not Resuscitate = Återuppliva inte)
DNAR (Do Not Attempt to Resuscitate = Försök inte återuppliva)
ER (Ei Resuskitoida = återupplivas inte).

Syftet med återupplivningsförsök

När hjärtat stannar på grund av en akut sjukdom kan man genom återupplivning försöka starta hjärtat på nytt. Om återupplivningen lyckas hamnar patienten praktiskt taget alltid på intensiven. Möjligheten att återhämta sig permanent från händelsen finns endast om den akuta sjukdomen, som lett till hjärtstilleståndet (till exempel hjärtinfarkt), botas. Återupplivning eller intensivvård i sig botar inte patienten. Återupplivning ökar således lidandet hos en person med en obotlig och långt framskriden sjukdom utan möjlighet att tillfriskna. Att då artificiellt hålla kroppen vid liv återställer i dessa fall inte livet och en naturlig död ska tillåtas.

Andra begränsningar i vården

Behandlingar och undersökningar

Förutom återupplivningsförsök finns det även andra behandlingar som i livets slutskede inte längre är till någon nytta och som ökar lidandet utan att återställa ett liv med god kvalitet. Dessa kan till exempel vara behandling med respirator, artificiell njure eller operationer.

På samma sätt bör inga blodprov eller röntgenbilder tas eller endoskopier utföras om deras resultat inte påverkar behandlingen. Undersökningar som görs endast för att få information orsakar patienten onödig belastning.

Inom den palliativa vården ska de undersökningar som görs leda till en bättre symtomlindrande vård.

Vätsketillförsel vid vård i livets slutskede

Som en del av vården i livets slutskede hjälper man patienten att äta och dricka så länge som det känns bra. Vätska som ges intravenöst till en patient som är nära döden flyr däremot till vävnaderna och orsakar ofta svullnader och andnöd utan att vederkvicka patienten.

Förflyttningar mellan sjukhus

Att förflytta en skör åldring, som lider av en demenssjukdom, från den egna bekanta vårdplatsen till sjukhusets akutmottagning orsakar ofta ångest och förvirring. Därför bör man redan på förhand noggrant överväga om förflyttningar till sjukhuset är klokt och om den symtomlindrande vården kan genomföras på den egna vårdplatsen.

Antibiotikabehandling

En antibiotikabehandling bör återställa människan till ett gott liv när infektionen har gått om. Däremot är den vanligtvis inte till hjälp när en döende person har rosslande andning eller feber.

Relaterat till ämnet

Uppdaterad 26.3.2025