Palliativ vård av njursjukdomar

Beslutet om en palliativ dvs symtomlindrande vårdlinje fattas av patientens ansvariga läkare i samförstånd med patienten. Vanligtvis begärs också ett ställningstagande av en specialist på njursjukdomar innan vårdbeslutet fattas. Som stöd för vårdbeslutet informeras patienten om de olika vårdalternativen och hur sannolikt de påverkar det dagliga livet, den beräknade livslängden och livskvaliteten.

Ett vårddirektiv, där man så detaljerat som möjligt förutsett olika eventuella situationer och händelsförlopp, säkerställer att man i de framtida vårdbesluten beaktar de egna värderingarna även i såna fall att patienten inte själv kan fatta beslut gällande sin vård. Därför är det bra att prata med den ansvariga läkaren och vårdpersonalen när man upprättar vårddirektivet.

Symtomen på långt framskriden njursvikt kan bero på sjukdomen som lett till njursvikten (till exempel smärta hos personer med diabetes eller artärsjukdomar), på njursvikten i sig (bl.a. aptitlöshet, illamående, utmattning, klåda, störningar i tarmfunktionen) eller behandlingen av njursvikten (bl.a. trötthet, svindel och fall efter dialys).

Anemi och ansamling av vätska

Läkemedel har en bra inverkan på anemi och till den relaterade symtom. Hos största delen av patienterna kan symtom som beror på vätskeansamling (svullnader, andnöd) behandlas effektivt med vätskedrivande läkemedel. Dialys kan lätta på symtom som beror på vätskeansamling även hos patienter för vilka vätskedrivande läkemedel inte har tillräcklig effekt.

Symtom relaterade till magtarmkanalen

Vid njursvikt minskar de slaggämnen som ansamlas patientens aptit, orsakar eventuellt illamående och kan således öka risken för undernäring. Dessa symtom kan underlättas med hjälp av kosten. Under dialysbehandlingen förbättras näringstillståndet i synnerhet hos unga som lider av njursvikt i slutskedet. Störningar i tarmfunktionen (diarré eller förstoppning) behandlas med vanliga symtomlindrande läkemedel.

Allmänna symtom

Utmattning, dålig tolerans för kyla, svaghet i nedre extremiteterna, klåda och svårigheter att sova är lika vanliga hos patienter, som får dialysbehandling, som hos patienter, vars långt framskridna njursvikt behandlas utan dialys. Behandlingen är symtomenlig.

Psykiskt välbefinnande

Dialysbehandlingens bindande karaktär, de relaterade symtomen och det ökade behovet av sjukhusvård kan leda till depression och en försämrad livskvalitet.

En långvarig sjukdom omfattar goda och dåliga stunder. Det är bra att diskutera det psykiska välbefinnandet med personalen. Depression och ångest kan lindras genom samtal och med läkemedel. Även kamratstöd kan främja orken.

Palliativ dvs symtomatisk behandling av njursjukdomar genomförs enligt anvisningarna av en läkare som är insatt i njursjukdomar eller palliativ vård. Det är bra att kontakta den vårdande enheten om allmäntillståndet försämras, det uppstår besvärliga symtom eller symtomen förvärras. Alla universitetssjukhus och de flesta centralsjukhus har enheter för eller ansvarspersoner inom palliativ vård, samt smärtkliniker där man får hjälp med symtomlindring. Det är också möjligt att få psykosocialt stöd och samtalsstöd.

När njursvikten är långt framskriden och funktionsförmågan betydligt nedsatt eller när dialysbehandlingen avslutas bör det för varje patient utses en instans, som ansvarar för den palliativa vården. Ingen ska lämnas ensam med sin sjukdom.

I livets slutskede finns den instans som ansvarar för vården vanligtvis inom primärvården nära hemmet. Det kan vara en palliativ poliklinik, en hälsocentral, ett hemsjukhus, sjukvård i hemmet eller hemvård, en avdelning för vård i livets slutskede eller ett hospicehem. Det är viktigt att man på förhand kommit överens om var man får hjälp dygnet runt och alla dagar i veckan.

I livets slutskede är det tungt att besöka jouren och därför försöker man undvika det genom att tillsammans med den ansvariga enheten och med förebyggande åtgärder förutse en eventuell försämring i måendet och förändringar gällande symtomen. Om det inte rör sig om en nödsituation är det bra att kontakta den ansvariga enheten innan man söker sig till jouren. Om patienten har en hemsjukhuskontakt kan en sjukskötare eller läkare vid behov göra ett hembesök för att bedöma situationen eller ordna en sjukhusplats (stödavdelning) så att man slipper söka sig till jouren.