Behandling av överaktiv urinblåsa hos män

Överaktiv urinblåsa behandlas i huvudsak med två läkemedelsgrupper: antikolinerga läkemedel och beta-3-agonister. Båda minskar urinblåsans överaktivitet, men deras verkningsmekanismer och eventuella biverkningar skiljer sig åt. Den behandlande läkaren väljer den mest lämpliga behandlingen utifrån den enskilda patientens situation.

En del läkemedel har vissa biverkningar, såsom muntorrhet, minskad spottutsöndring, torra ögon och förstoppning. Hos äldre personer kan vissa läkemedlen orsaka minnesförlust, så hos dem måste man noggrant överväga inledandet av läkemedelsbehandling.

Om läkemedelsbehandlingen inte hjälper och symtomen är mycket kraftiga, kan man överväga botulinumtoxinbehandling av urinblåsan. Botulinumtoxinbehandlingen går ut på att man applicerar läkemedlet på urinblåsans vägg i ett endoskopiskt ingrepp som görs vid polikliniken. Behandlingens effekt varar i cirka 3–9 månader varefter man måste upprepa behandlingen om den har hjälpt mot symtomen.

Före botulinumtoxinbehandlingen lär man ofta ut hur urinblåsan töms genom kateterisering, eftersom läkemedlens effekt för att förebygga sammandragningar i urinblåsan ibland är så stark att den förhindrar urinering. Efter ingreppet kan man till en början känna svedja när man urinerar. Sjukledighet behövs inte.

I en operation placeras en elektrod bredvid en nerv i korsryggen för att ge svaga elimpulser. Neuromodulationen gör det möjligt för patienten själv att reglera apparatens funktion med en fjärrkontroll eller smarttelefon.

Man vet inte exakt varför behandlingen fungerar, men den korrigerar funktionen hos nervbanor som är i obalans. Alla får inte hjälp av apparaten och regleringen av den kan förutsätta upprepade besök på polikliniken. Dessutom kan nya operationer behövas.

Man kan välja att operera urinblåsan när symtomen är mycket svåra och övriga behandlingar inte har hjälpt. Operationen är stor och förknippad med en stor mängd biverkningar som man måste acceptera när man planerar operation.

Ibland kan man klara sig med en operation som ökar urinblåsans volym och under vilken man syr i en lapp av tunntarmen i urinblåsans vägg (snäckcystoplastik). Också denna operation kan vara förknippad med besvärliga biverkningar såsom inflammationer eller behov av intermittent kateterisering av urinblåsan.

Ibland är man tvungen att avlägsna hela urinblåsan. En stomi skapas på magen och därifrån rinner urinen till en urinuppsamlingspåse. Endast i sällsynta fall kan man skapa en ny blåsa av tunntarmen. Också dessa operationer är förknippade med en stor mängd biverkningar.