Urinvägsinfektioner behandlas med antibiotika. Behandlingen inleds med antibiotika som konstaterats vara bra, och läkemedlets effekt granskas med en sensitivitetsbedömning från en bakterieodling.
Vid infektion i urinblåsan är varaktigheten på läkemedelsbehandlingen 7–10 dagar och vid njurinfektion minst två veckor.
En behandling med antibiotika hjälper snabbt.
När man har urinvägsinfektion rekommenderas det att man dricker rikligt med vätska, eftersom det bidrar till återhämtningen.
Hos äldre män kan man vid en hälsokontroll hitta bakterier i urinen även om de inte har några symtom på urinvägsinfektion. Då rör det sig om en symtomfri urinvägsinfektion med svagt grumlig urin. En exponerande faktor kan vara till exempel diabetes eller dålig motståndskraft. Antibiotikabehandling behövs inte.
Om man har tre eller fler urinvägsinfektioner per år kan man överväga en långvarig profylaxbehandling.
Man tror att tranbärsjuice hjälper till att förebygga urinvägsinfektioner men det finns inga bevis på dess fördelar.
Intermittent kateterisering ökar inte antalet urinvägsinfektioner. Tvärtom kan den användas för att förhindra uppkomsten av infektioner.
En kvarliggande kateter placerad via urinröret eller bukväggen orsakar förr eller senare en bakteriestam som inte behöver förintas med antibiotika om patienten inte har feber. En infektion med feber behandlas enligt den bakterierespons som urinprovet anger.
Antalet kateteriseringar per dygn bestäms utifrån den mängd urin man urinerar åt gången. Den kateteriserade urinmängden får inte överskrida 400 ml per gång.
Uppdaterad 30.11.2022
