Smärtsymtom i urinblåsan är kroniskt och ofta obotligt.
Eftersom man inte vet den exakta orsaken till smärta i urinblåsan, finns det ingen behandling som hjälper alla. Under årens lopp har man prövat på många olika behandlingar och fortsatt använda de mest effektiva.
Läkemedel som lindrar smärta kan hjälpa mot symtomen. Behandlingen kan ändras om den inte fungerar tillräckligt bra.
Smärtan i urinblåsan kan lindras genom att undvika nedkylning samt mat och dryck som irriterar.
Starka livsmedel, såsom kryddor, citrusfrukter, kolsyrade drycker, alkohol, te och kaffe, kan förvärra symtomen.
Ta pauser från att sitta länge och rör på dig regelbundet. Om du cyklar mycket kan du prova om det hjälper att minska cyklingen.
Prova lugnande aktiviteter för att minska stress
Vid smärta i urinblåsan är symtomen ofta de samma som vid en urinvägsinfektion. Antibiotikabehandling kan påbörjas redan innan man har tillgång till laboratorieresultat. Man hittar inte alltid bakterier i urinprovet. En antibiotikakur kan hos vissa ge tillfällig lindring av symtomen.
Läkemedelsbehandlingar kan användas för att lindra smärtsymtomet eller höja smärttröskeln. Ofta ger antiinflammatoriska läkemedel en viss hjälp. Läkemedel som är avsedda för behandling av kronisk smärta hjälper ofta.
I regel används amitriptylin, som ofta lindrar smärtan i urinblåsan. Detta preparat används ofta för behandling av kronisk smärta även om det ursprungligen är ett antidepressivt läkemedel. Man börjar med en liten dos som gradvis ökas. Läkemedlet tas på kvällen. Kroppen vänjer sig vanligtvis snabbt med medicineringen och eventuella biverkningar, såsom trötthet, försvinner oftast under behandlingens gång.
Eftersom smärta i urinblåsan har karaktärsdrag som är typiska för kronisk inflammation, kan cyklosporin, ett immunmodulerande läkemedel som används vid långvarig inflammation, också användas i sällsynta fall.
Många olika läkemedel har testats utan framgång. Däremot är allergiläkemedel (antihistamin) och läkemedel som lugnar urinblåsan oftast verkningslösa.
Symtomen i urinblåsan kan lindras med en läkemedelslösning för urinblåsan. Lösningen sprutas in i blåsan via en kateter och man låter den verka i åtminstone några timmar.
Sköljningen upprepas 4–6 gånger i veckan. Om behandlingen ger bra effekt kan man fortsätta med den på längre sikt med ett färre antal behandlingsgånger.
Ibland lär man patienten att själv föra in medicin i urinblåsan med hjälp av en engångskateter. På så sätt kan behandlingen göras hemma.
Ibland gör muskelspänningar i bäckenbottenområdet det svårare att känna smärtan i blåsan och förvärrar de tillhörande urineringsproblemen och frekvent urinering. Med hjälp av en erfaren fysioterapeut är det möjligt att minska dessa symtom.
Man kan t.ex. prova intermittent elektromagnetisk terapi av bäckenområdet. Hudbehandling med TENS eller PTNS neurostimulering av nedre extremiteterna kan också ibland hjälpa till att lindra symtomen.
Om andra behandlingar inte hjälper kan man prova att vidga urinblåsan under narkos. Vidgningen görs genom att fylla urinblåsan med vätska under högt tryck.
Utvidgningen kan dock vara förknippad med biverkningar eftersom den kan skada blåsan och ärrbildningen varje gång kan göra den mindre.
En pacemaker placeras i ländryggen. Den skickar elektriska impulser till musklerna i bäckenbotten, urinblåsan och dess slutarmuskel.
Verkningsmekanismen av neuromedulation är inte helt känd och behandlingen har varierande effekt. Därför överväger man användning av behandlingen endast vid mycket svåra symtom.
Om symtomen är olidliga och andra behandlingar inte hjälper blir man tvungen att som extremlösning överväga bortoperation av urinblåsan.
Därefter sker urineringen antingen via en artificiell blåsa gjord av tarmmaterial eller en urostomi. Tyvärr kan det hända att den kroniska smärtan inte försvinner ens efter en operation.
Smärtan i urinblåsan kan lindras genom att undvika nedkylning samt mat och dryck som irriterar.
Starka livsmedel, såsom kryddor, citrusfrukter, kolsyrade drycker, alkohol, te och kaffe, kan förvärra symtomen.
Ta pauser från att sitta länge och rör på dig regelbundet. Om du cyklar mycket kan du prova om det hjälper att minska cyklingen.
Prova lugnande aktiviteter för att minska stress
Vid smärta i urinblåsan är symtomen ofta de samma som vid en urinvägsinfektion. Antibiotikabehandling kan påbörjas redan innan man har tillgång till laboratorieresultat. Man hittar inte alltid bakterier i urinprovet. En antibiotikakur kan hos vissa ge tillfällig lindring av symtomen.
Läkemedelsbehandlingar kan användas för att lindra smärtsymtomet eller höja smärttröskeln. Ofta ger antiinflammatoriska läkemedel en viss hjälp. Läkemedel som är avsedda för behandling av kronisk smärta hjälper ofta.
I regel används amitriptylin, som ofta lindrar smärtan i urinblåsan. Detta preparat används ofta för behandling av kronisk smärta även om det ursprungligen är ett antidepressivt läkemedel. Man börjar med en liten dos som gradvis ökas. Läkemedlet tas på kvällen. Kroppen vänjer sig vanligtvis snabbt med medicineringen och eventuella biverkningar, såsom trötthet, försvinner oftast under behandlingens gång.
Eftersom smärta i urinblåsan har karaktärsdrag som är typiska för kronisk inflammation, kan cyklosporin, ett immunmodulerande läkemedel som används vid långvarig inflammation, också användas i sällsynta fall.
Många olika läkemedel har testats utan framgång. Däremot är allergiläkemedel (antihistamin) och läkemedel som lugnar urinblåsan oftast verkningslösa.
Symtomen i urinblåsan kan lindras med en läkemedelslösning för urinblåsan. Lösningen sprutas in i blåsan via en kateter och man låter den verka i åtminstone några timmar.
Sköljningen upprepas 4–6 gånger i veckan. Om behandlingen ger bra effekt kan man fortsätta med den på längre sikt med ett färre antal behandlingsgånger.
Ibland lär man patienten att själv föra in medicin i urinblåsan med hjälp av en engångskateter. På så sätt kan behandlingen göras hemma.
Ibland gör muskelspänningar i bäckenbottenområdet det svårare att känna smärtan i blåsan och förvärrar de tillhörande urineringsproblemen och frekvent urinering. Med hjälp av en erfaren fysioterapeut är det möjligt att minska dessa symtom.
Man kan t.ex. prova intermittent elektromagnetisk terapi av bäckenområdet. Hudbehandling med TENS eller PTNS neurostimulering av nedre extremiteterna kan också ibland hjälpa till att lindra symtomen.
Om andra behandlingar inte hjälper kan man prova att vidga urinblåsan under narkos. Vidgningen görs genom att fylla urinblåsan med vätska under högt tryck.
Utvidgningen kan dock vara förknippad med biverkningar eftersom den kan skada blåsan och ärrbildningen varje gång kan göra den mindre.
En pacemaker placeras i ländryggen. Den skickar elektriska impulser till musklerna i bäckenbotten, urinblåsan och dess slutarmuskel.
Verkningsmekanismen av neuromedulation är inte helt känd och behandlingen har varierande effekt. Därför överväger man användning av behandlingen endast vid mycket svåra symtom.
Om symtomen är olidliga och andra behandlingar inte hjälper blir man tvungen att som extremlösning överväga bortoperation av urinblåsan.
Därefter sker urineringen antingen via en artificiell blåsa gjord av tarmmaterial eller en urostomi. Tyvärr kan det hända att den kroniska smärtan inte försvinner ens efter en operation.
Uppdaterad 28.8.2025
