När en partner dör kan situationen kännas overklig och känslan av att vara utomstående till och med så stark att sinnet stänger ut känslomässiga reaktioner. Detta är helt normalt och ofta nödvändigt för att ge tid att komma till rätta med det som har hänt. Det kan dröja innan händelsen känns verklig och sorgen börjar upplevas.
Upplevelsen av sorg är individuell och påverkas av många faktorer: dina egna resurser, det stöd du har fått och omständigheterna kring dödsfallet. Det finns inga yttre ramar eller tidsgränser för sorgen. Sorgens syfte är inte att få dig att släppa taget om en förlorad partner, utan att hjälpa dig anpassa dig till ett liv utan honom eller henne. Längtan och sorg behöver aldrig ta slut – även om den djupaste smärtan ofta lindras med tiden.
Sorg är förknippad med många andra känslor: saknad, ilska, bitterhet, vrede, skuldkänslor, ångest, förtvivlan, ensamhet, depression, uppgivenhet, främlingskap, smärta, hjälplöshet, trötthet, utmattning, rädsla, skräck, osäkerhet och skam. Ibland kan förlusten även väcka lättnad. Alla dessa känslor sätter sig i kroppen och påverkar vår förmåga att hantera vardagen, exempelvis vår sömn. Sorg tar mycket energi.
Den sörjande ska få precis den hjälp och det stöd han eller hon behöver, oavsett om det handlar om konkret hjälp med vardagliga sysslor som matlagning eller dagliga telefonsamtal. De ska inte lämnas alltför ensamma med sin sorg. Ibland kan det vara svårt att be om hjälp som man. Det är viktigt att komma ihåg att sorg är en lika traumatisk upplevelse för alla.