Gå till sidans innehåll

Undersökning av prostataförstoring

Läkaren undersöker symtomens art vid prostataförstoring och vilket besvär förstoringen medför.

Läkaren känner på prostatan via analöppningen och utreder dess storlek samt eventuella förhårdnader och knölar.

Förekomsten och svårighetsgraden av symtomen på prostataförstoring kan utredas med ett symtomfrågeformulär (DAN-PSS1). Formuläret kan även användas för att bedöma hur effektiv läkemedelsbehandlingen är.

Vid undersökningarna kontrolleras urinprov och det blodvärde som beskriver njurfunktionen, det vill säga kreatinin. Dessutom undersöker man värdet för det protein som prostatan utsöndrar i blodet, PSA (prostataspecifikt antigen) med ett laboratorieprov.

Prostatan utsöndrar ett protein, PSA, i blodet. PSA-koncentrationen mäts när man har symtom som tyder på prostataförstoring och man vill försäkra sig om att symtomen inte orsakas av prostatacancer.

Prostatans storlek påverkar PSA-värdet. En stor prostata utsöndrar rikligt med PSA i blodet, vilket betyder att ett enskilt PSA-värde inte kan tolkas utan att undersöka storleken på prostatan. Prostatans storlek undersöks genom att känna på den via analöppningen.

Tolkningen av PSA-värdet är mångfasetterad. Ofta följer man upp hur värdet utvecklas. Eftersom prostataförstoring är ett tillstånd som fortskrider, ökar PSA-värdet så småningom. Om PSA-värdet stiger fort kan man behöva fortsatta undersökningar hos urolog.

Andra faktorer som ökar PSA-koncentrationen är urinretention, urinvägsinfektion och nedkylning. I dessa fall ska ett PSA-blodprov tas på nytt när situationen förbättras.

Vid prostatacancer är PSA-koncentrationen ofta förhöjd. I praktiken förekommer prostatacancer inte hos män under 40 år, så man behöver inte mäta PSA-värdet hos en man som är under 40 år.

Den mängd PSA som prostatan utsöndrar ökar med åldern och därför är referensvärdena grupperade enligt åldern. Referensvärdena är laboratoriespecifika.

PSA-referensvärden enligt ålder (god medicinsk praxis)

Ålder

PSA

under 50 år

under 2,5 µg/l

50-59 år

under 3,5 µg/l

60-69 år

under 4,5 µg/l

70-79 år

under 6,5 µg/l

Utöver det egentliga PSA-värdet meddelar laboratoriet procentandelen av PSA, vilket beskriver mängden fritt PSA-protein.

PSA-värdet borde vara så lågt som möjligt medan PSA-procentandelen ska vara så stor som möjligt. Det finns inget entydigt normalvärde, men den riktgivande övre gränsen för PSA är cirka 10. PSA-procentandelen borde vara över 15.

Prostatans tillstånd kan även utredas med en ultraljudsundersökning som görs utanpå magen. Vid undersökningen utreds prostatans storlek, form och eventuella strukturella förändringar samt njurarnas tillstånd. I slutet av undersökningen mäts mängden urin som stannar kvar i blåsan efter urinering, det vill säga resturin.

Om symtomen av prostataförstoring inte lättar efter att läkaren på hälsovårdscentralen har utfört undersökningar och behandlat symtomen, utförs fortsatta undersökningar vid behov på urologmottagningen.

Man ska komma till mottagningen med urinblåsan fylld för att mätningen av urineringstrycket ska kunna göras. Urineringen görs i en separat enhet som är belägen i ett lugnt rum . Enheten mäter urinstrålens styrka och urineringstiden. Efter urineringen mäts mängden resturin med ultraljud.

Mätning av urinstrålens styrka

  • Undersökningen kan endast genomföras när urinblåsan är tillräckligt fylld (minst 150 milliliter) och man behöver urinera.

  • Man kan främja påfyllningen av urinblåsan genom att dricka vätskor före undersökningen.

  • Urinstrålens styrka mäts genom att man urinerar i en undersökningsapparat.

  • Den mängd urin som stannar kvar i urinblåsan efter urineringen mäts med en ultraljudsapparat utanpå magen.

En ultraljudsundersökning som görs via analöppningen är noggrannare än en undersökning som görs utanpå magen när man ska utreda prostatans form, storlek och vävnadens regelbundenhet.

Om man vid en undersökning av prostatan upptäcker avvikelser, till exempel förhöjt PSA eller ett avvikande fynd när man känner på prostatan, kan man ta en biopsi (provbit) på prostatan i samband med ultraljudsundersökningen.

Förberedelser inför ultraljudsundersökning

  • Man får äta normalt på undersökningsdagen.

  • Ändtarmen töms med miniatyrlavemang om man inte har tömt tarmen på undersökningsdagens morgon.

  • Lavemanget kan köpas på apotek utan recept.

Biopsi

  • Antibiotika ges ca. en timme före åtgärden.

  • Efter biopsin kan det förekomma blod i urinen, sädesvätskan och avföringen i flera veckors tid.

  • Efter biopsin lönar det sig att dricka mer vätska än normalt i ett par dagars tid.

  • Om man får feber efter biopsin bör man kontakta hälsovårdscentralen.

I vissa situationer finns det skäl att utföra en endoskopi av urinröret och -blåsan. Undersökningen görs via urinröret med ett flexibelt endoskop. Urinröret görs halt med gel. Med hjälp av endoskopin får man veta hur mycket prostatan täpper till urinröret, samt förändringarna i urinblåsans vägg.

Endoskopi av urinblåsan

  • Tvätta dig nertill innan du kommer till undersökningen.

  • Under ett par dagar efter undersökningen kan du ha ett behov av att urinera oftare, du kan känna sveda eller ha blod i urinen. Det rekommenderas att du dricker mer vätska än normalt.

  • Om irritationssymtomen förknippade med urineringen varar i mer än tre dagar ska du lämna ett urinprov på hälsovårdscentralen.

Uppdaterad 30.11.2022