Interventionell radiologi stöder kirurgi och ersätter delvis kirurgiska ingrepp. Metoderna som används är mindre invasiva och belastar inte patienten lika mycket som traditionella operationer. Narkos behövs vanligtvis inte. Det gör att återhämtningen också går snabbare.
Ingreppen kan utföras med ultraljud, röntgen, datortomografi eller en magnetundersökning. Man kan också använda ett kontrastmedel.
Några av de vanligaste ingreppen är:
biopsi, dvs. vävnadsprov
dränage, dvs. tömning av vätskeansamling
ballongvidgning av pulsåderförträngning
insättning av en stent, dvs. en protes av metallnät, vid en pulsåderförträngning eller blodpropp
Biopsi
Man kan ta biopsier från ytliga platser som knölar under huden, muskler, sköldkörteln eller ytliga lymfkörtlar. Dessa prov kan ofta tas utan förberedelser och utan uppföljning.
Biopsier tas ofta också från djupa ställen som levern, bukspottkörteln, njurarna eller lungorna. Efter dessa ingrepp krävs vanligtvis uppföljning på sjukhus över natten.
Dränage
Vätskeansamlingar i bukhålan och lungsäcken töms med bilddiagnostisk styrning. I många fall lämnar man kvar en kateterslang i en dag eller två för att säkerställa tömningen. Varansamlingar i bukhålan töms också med bilddiagnostisk styrning.
Det är också vanligt att dränera urinvägarna och gallgångarna. Det gör man för att till exempel behandla förträngningar eller blockeringar i urinledaren och obstruktioner av gallgångarna.
Ballongvidgning och stent
Ballongvidgningar av blodkärlen är typiska ingrepp i kärlen. Före själva ballongvidgningen gör man en kärlröntgen för att bekräfta placeringen av den förträngning eller blodpropp som ska behandlas.
Vid en ballongvidgning kan man placera en stent, dvs. en protes av metallnät, i blodkärlet för att förhindra att det förträngs på nytt.