Gå till sidans innehåll

Screening för livmodershalscancer

Undersökningar för screening av livmoderhalscancer omfattar ett cellprov, dvs. ett papa-prov och ett HPV-test.

Det vanligaste gynekologiska provet är ett cellprov, dvs. ett papa-prov. I dag är HPV-testet vanligtvis den primära screeningundersökningen för livmoderhalscancer. Med HPV-testet undersöker man om en kvinna har ett högriskpapillomvirus som exponerar henne för livmoderhalscancer och dess förstadium. Om HPV-testet är positivt tar man ett papa-prov för att leta efter elakartade cellförändringar i livmoderhalsen och förstadier till dem.

Med hjälp av ett screeningprov kan man upptäcka och behandla ett eventuellt förstadium till cancer i ett så tidigt skede att cancern aldrig hinner utvecklas.

Papa-provet och HPV-provet tas av en laboratorieskötare eller en provtagare med utbildning inom hälso- och sjukvården. Man rekommenderas inte att ta provet medan man har mens. Proven undersöks i mikrobiologiska och patologiska laboratorier.

I Finland utför man screening av livmoderhalscancer på kvinnor i 30–65 års ålder. I vissa välfärdsområden kallas även 25-åriga kvinnor till screening.

Kallelsen till screening av livmoderhalscancer skickas som ett personligt brev vart femte år utgående från uppgifterna i befolkningsregistret. Du kan ändra den föreslagna provtagningstiden enligt anvisningarna i det brev du fått.

Vid screeningen upptäcks inte bara själva cancern utan även dess förstadier. Resultatet meddelas via ett personligt brev. Om screeningen visar behov av vidare undersökningar får du en kallelse till dessa och vid behov till fortsatta åtgärder och behandlingar.

Om man får symtom bedömer läkaren behovet av en papa-undersökning och andra undersökningar utifrån symtomen och fynden.

Provtagningen kräver inga särskilda förberedelser, men du kommer att få frågor bland annat om datumet då din senaste menstruation började, hur länge du blödde och hur lång din menstruationscykel är. Man rekommenderas inte att ta provet medan man har mens.

Papa- och HPV-provet tas antingen i ett laboratorium eller på sjukskötar- eller läkarmottagningen.

Vid undersökningen klär du av dig på underkroppen och lägger dig på undersökningsbordet med benen i benstöden. Man för in ett instrument som vidgar slidan för att se livmodermunnen bättre. Man tar proven med en träspatel från slidan och livmodermunnen och med en borste från livmoderkanalen.

En gynekologisk provtagning kräver ingen uppföljning och medför inga begränsningar i det normala livet. På provtagningsdagen kan du få lite blodiga bruna flytningar.

En gynekologisk provtagning är en säker och riskfri åtgärd.

Uppdaterad 10.3.2023