pH-impedansmätning i matstrupen

Metoderna för att mäta reflux baseras på att man för in en tunn slang i matstrupen som får sitta där i 24 timmar. Vid en traditionell pH-mätning registrerar anordningen all sur (pH under 4) reflux. Det är denna sura reflux som orsakar skador på slemhinnan och lätt också orsakar symtom.

Den nyare mätningen av elektriskt motstånd, dvs. impedans, hittar även icke-sur (pH över 4) reflux. Icke-sur reflux skadar inte direkt slemhinnorna, men kan irritera nervändarna under slemhinnan och därför ibland orsaka symtom. Om den här typen av reflux hamnar i lungorna kan den också utlösa en inflammation. Impedansmätningen upptäcker alla typer av rörelser i matstrupen, även gasformiga, och kan därför också avslöja orsakerna till vissa ovanliga magbesvär.

Läkemedel som påverkar magens surhetsgrad har stor inverkan på resultatet av undersökningen. Prata med den remitterande läkaren om eventuella pauser i medicineringen. Den diagnostiska undersökningen utförs i regel under en tillräckligt lång paus i medicineringen, vilket innebär en vecka för de vanligaste syraneutraliserande läkemedlen, två dagar för de mest kortverkande läkemedlen och endast en dag för snabbverkande syraneutraliserande läkemedel (antacida).

För att bedöma terapiresponsen på medicineringen kan man göra impedansmätningen utan en paus i medicineringen, dvs. ta syraneutraliserande läkemedel som vanligt även på undersökningsdagen.

Man kan också strunta i pausen om man tror att symtomen skulle bli outhärdliga under pausen. En mellanliggande 1–2 dagars paus i syraneutraliserande läkemedel förhindrar vanligtvis att undersökningen genomförs. En pH-mätning utan tillräcklig paus i medicineringen genomförs därför endast i undantagsfall på uttrycklig begäran av den behandlande läkaren.

Du bör avstå från alkohol 1½ dag före undersökningen. Försök att vila ordentligt natten före undersökningen. Fasta minst fem timmar före undersökningen så att maginnehållet inte påverkar surhetsgraden och inte stiger upp i luftvägarna då mätsensorn förs in. Du kan dock ta nödvändiga läkemedel med lite vatten.

Slangen förs in av en specialutbildad sjukskötare, och en läkare behövs endast i undantagsfall i detta skede. Sjukskötaren registrerar dina personuppgifter i anordningen och förklarar hur du förbereder dig inför undersökningen. Samtidigt antecknar man dina tre viktigaste symtom. I detta skede förklarar man för dig hur man för in slangen.

Sjukskötaren för först in en böjlig undersökningsslang med en diameter på 2 mm i en av dina näsborrar medan du sitter ner. Man använder inget bedövningsmedel och smörjer inte slangen, eftersom det försämrar slangens mätegenskaper. Ingreppet kan orsaka lätt irritation av näsans slemhinnor.

När slangens spets når nedre delen av svalget brukar man kväljas. I detta skede är det viktigt att inte få panik, utan att följa sjukskötarens anvisningar. Man kan inte skjuta in slangen direkt i matstrupen, utan du måste aktivt ”äta” den. Det blir lättare att få in slangen i matstrupen om du böjer huvudet kraftigt nedåt. Du ska svälja små vattendroppar med täta mellanrum genom ett sugrör som sjukskötaren tillhandahåller, vilket öppnar vägen till matstrupen. Man försöker skjuta in slangens spets till toppen av magsäcken, där man mäter pH-värdet i magsäcken en kort stund. Sedan drar man tillbaka slangen till matstrupen. Om man redan känner till rätt plats kan man lyfta slangen direkt dit. Om man gör en tryckprofilmätning ber man dig emellanåt att fylla lungorna med luft eller svälja lite vatten. Vid en pH-bifurkation drar man långsamt tillbaka slangen och följer pH-värdena hela tiden. När man nått rätt ställe fäster man slangen på näsan och kinden med hudtejp och gör en säkerhetsslinga bakom örat.

Registreringsanordningen mäter refluxen automatiskt och du behöver inte göra något speciellt med den. För analysen bör du dock ange när du börjar och slutar äta, hur länge du ligger ner och eventuella symtom med brytaren på anordningen (bild). Det idealiska antalet för varje symtom varierar från några få till ett tjugotal. Om ett symtom är ihållande bör du dock trycka på symtomknappen några gånger när besväret är som värst. Om symtomen uppträder mycket ofta bör du också välja ut endast de jobbigaste episoderna för att spela in dem.

Traditionella anteckningar på papper kompletterar den information som man får när du trycker på knappen på anordningen. På blanketten ska du anteckna när du äter samt vilken mat eller dryck du intar. När det gäller symtomen bör du anteckna när de börjar och slutar, eventuellt i kombination med en mer detaljerad beskrivning av symtomen. Du kan också skriva korta anteckningar om händelser eller känslor som du tycker är relevanta för undersökningen.

Under inspelningen ska du leva så normalt som möjligt. I de flesta fall går det (och är bra) att arbeta, eftersom olägenheten som anordningen orsakar oftast bara är kosmetisk. Läkaren kan sjukskriva dig i en dag om du arbetar i offentlig tjänst eller om anordningen kan gå sönder när du är arbetar. Även då bör du vara aktiv hemma och inte bli en soffpotatis. Distansarbete är ett bra alternativ i vissa fall. Anordningen hindrar inte att du använder kollektivtrafik.

Du kan motionera i rimlig mängd med anordningen, förutsatt att den inte får några stötar. Du bör dock komma ihåg att anordningen inte får bli blöt, så att till exempel duscha eller bada bastu är uteslutet.

Du bör avsätta minst åtta timmar för nattvila. Om du inte kan sova bör du ändå ta den här tiden för att slumra. Undvik till varje pris att ligga ner långa perioder under dagen och vila hellre sittande.

För att undersökningen ska lyckas måste du upprätthålla ett normalt, näringsrikt matmönster, så börja inte med någon svältkost. Däremot är det inte bra att äta ofta, så ät bara några huvudmåltider och hoppa över mellanmålen. Du kan dricka kaffe och te till huvudmåltiderna. När du äter rör sig slangen fram och tillbaka, vilket inte är farligt.

Eftersom undersökningen är till för att utreda hur syran stiger i magsäcken bör du undvika sura livsmedel och drycker. Sjukskötaren kommer att ge dig mer detaljerade anvisningar om detta när du ska börja använda anordningen, men du bör undvika frukt, bär och surmjölksprodukter i synnerhet. De flesta drycker är sura, så vi rekommenderar att du bara dricker vatten. Du bör även dricka ett glas vatten efter att du ätit för att få loss eventuell mat som fastnat i slangen.

Dygnsinspelningen orsakar inga allvarliga hälsoolägenheter för dig. Undersökningsslangen irriterar visserligen slemhinnorna i näsan och svalget under en tid och gör det lite svårare att äta, men en nationell undersökning visade att endast en av fyra patienter upplevde en betydande nedsättning av livskvaliteten under undersökningsdygnet. Du kanske oroar dig i förväg för sömnen, men vi människor är anpassningsbara, och samma kartläggning visade att endast 10–15 procent av patienterna hade betydande sömnsvårigheter. Dygnsinspelningen av pH och impedans ger ofta viktig ny och avgörande information för vårdplaneringen, så det är värt att uthärda lite obehag.

I värsta fall, om slangen fastnar i till exempel ett dörrhandtag, kan det slita av hudtejpen och rycka ut slangen ur matstrupen. En stark kräkningsreflex kan göra att slangens spets hamnar i munnen även om hudtejpen inte lossnar. I dessa fall ska du inte försöka sätta tillbaka slangen själv. Du kan slänga engångskatetern i blandavfallet hemma. Förvara mätanordningen i till exempel en plastpåse och återlämna den vid den överenskomna tidpunkten. Man kommer att avgöra från fall till fall om man behöver göra ett nytt försök.

En hängande slang kan locka till sig små barn och ibland husdjur, så du bör vidta lämpliga åtgärder för att skydda den.

Efter ett dygn kommer du till det ställe där man satte in anordningen vid den överenskomna tidpunkten. Det går snabbt att ta bort anordningen. Sjukskötaren tar bort tejperna och drar sedan försiktigt ut slangen. Innan du åker hem kontrollerar man dina dagboksanteckningar och du får möjlighet att muntligt gå igenom vad som hänt under undersökningsdygnet.

Undersökningen kräver ingen uppföljning och medför inga begränsningar i det normala livet.

Sjukskötaren för över inspelningen till en dator och lägger till händelseanteckningarna. Utskriften skickas till läkaren, som går igenom inspelningen och skriver ett utlåtande. Utlåtandet skickas till den läkare som remitterade dig till undersökningen.

Läkaren som remitterade dig till undersökningen informerar dig om resultaten och nästa steg i vården. Kontakta den behandlande enheten om du inte har fått någon mottagnings- eller telefontid.