Lungfunktionsundersökningar

Spirometri används för att bland annat undersöka:

• astma

• kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL

Vid undersökningen får du blåsa i en apparat (spirometer) som mäter lungornas volym och flödeshastigheten i utandningen. Den talar om hur mycket luft som ryms i dina lungor på en gång (volym) och hur snabbt du kan tömma eller fylla lungorna (flöde).

Vid spirometri är det ofta viktigt att ta hänsyn till sådan medicinering som påverkar luftrören, dvs. om du bör pausa medicineringen före undersökningen eller inte. Den remitterande enheten ger dig närmare anvisningar om det. Du bör inte göra undersökningen under eller för snart efter en luftvägsinfektion.

Bronkodilatationstest

Vid behov gör man ett bronkodilatationstest, där man ger dig ett luftrörsvidgande läkemedel och därefter upprepar spirometrin. Undersökningen används för att utvärdera läkemedlets effekt på lungfunktionen.

Läkaren drar slutsatser om lungornas funktionsförmåga baserat på resultaten av undersökningen.

Hos barn i lekåldern (över 2–3 år) undersöker man lungfunktionen och astma med hjälp av oscillometri. Det innebär att man placerar ett munstycke i barnets mun mellan tänderna, och barnet andas normalt genom det.

Apparaten mäter lungfunktionen med hjälp av tryckvågsvibration (oscillation) som apparaten skickar ut. Man sätter en lätt klämma på näsan så att barnet endast andas genom munstycket. Oscillometri är inte lika beroende av blåsstyrka och teknik som spirometri.

Vid behov kan man göra en oscillometri med belastning för att undersöka vilken effekt fysisk ansträngning har på lungfunktionen. Om man inte kan ställa någon klar diagnos med grundundersökningarna kan man undersöka luftrörens tendens att dra ihop sig med hjälp av ett provokationstest med metakolin.

Diffusionskapacitetsundersökningar används för att mäta effektiviteten i gasutbytet mellan lungblåsorna och lungcirkulationen. Under mätningen andas man in en testgas i lungorna genom ett munstycke och håller andan i cirka tio sekunder. Därefter andas man ut och mäter koncentrationen av utandningsgaser.

Läkaren drar slutsatser om lungfunktionen baserat på resultaten av undersökningen.

Kväveoxidundersökningar används för att mäta kväveoxidhalten i utandningsluften. Personen som ska undersökas tömmer lungorna, sätter ett munstycke i munnen, fyller lungorna med luft och blåser ut luften i ett jämnt flöde. Utandningsluften innehåller alltid små mängder kväveoxid, men vid inflammatoriska lungsjukdomar som astma ökar det markant.

Läkaren drar slutsatser om lungfunktionen baserat på resultaten av undersökninge