Egenvård efter levertransplantationen

Operationssåret hålls rent genom att duscha dagligen. Läkaren ska informeras om det uppstår rodnad, svullnad eller om det kommer vätska från såret. Bastubad kan tas ett dygn efter borttagning av agraffer eller stygn.

Temperaturen ska mätas om du känner dig dålig. Feber, rysningar, illamående, smärta och värk kan vara tecken på en infektion eller avstötningsreaktion. Om temperaturen är över 38 grader längre än en dag eller om tillståndet är dåligt ska kontakt tas med den behandlande läkaren.

God munhygien är av största vikt för patienter som har genomgått levertransplantation. Det rekommenderas att använda en eltandborste, med vilken tänderna rengörs noggrant från bakteriebeläggningar två gånger om dagen. Borsthuvudet bör vara mjukt för att undvika skador på tandköttet. Även mellanrummen mellan tänderna ska rengöras regelbundet för att förebygga tandköttsinflammation och karies. För att förebygga infektioner i munhålan rekommenderas regelbundna besök hos tandläkare. Innan man sätts upp på listan för levertransplantation gör tandläkaren en grundlig undersökning av munnen och tänderna. Tänder med långt framskriden inflammation (till exempel rotspetsinfektioner, djupa hål, kvarvarande tandrötter, tänder med svår tandköttsinflammation eller felställda visdomständer) avlägsnas på grund av infektionsrisken. Hål som kan lagas lagas, tandsten avlägsnas och eventuella sjukdomar i munslemhinnan, till exempel svampinfektioner, behandlas. Under de första sex månaderna efter levertransplantation bör tandvård undvikas på grund av den allmänna infektionskänsligheten som orsakas av immunsuppressiv behandling. Akut tandvård ska dock utföras, till exempel behandling av värkande tänder eller inflammationer i munnen eller tänderna. Vården ges på centralsjukhusets mottagning för munsjukdomar. Om flera tänder har behövt avlägsnas före transplantationen rekommenderas att man skaffar protes först ett halvår till ett år efter transplantationen. Undantaget är helproteser, som kan tillverkas när tandutdragningsställena har läkt (cirka två veckor efter tandutdragning, med hänsyn till hälsotillståndet). När immunsuppressiv behandling har stabiliserats kan vanlig tandvård fortsätta, såsom lagning, avlägsnande av tandsten och protetiska behandlingar. Tandläkarens undersökningar är nödvändiga årligen; även tandlös mun ska undersökas regelbundet, och behovet av reparation av eventuella proteser (t.ex. rebasering) bedöms individuellt. Vissa läkemedel, såsom ciklosporin och kalciumantagonister (blodtrycksmediciner), kan orsaka förändringar i tandköttet. God munhygien kan delvis förebygga förstoring av tandköttet. Om god munhygien inte räcker, behandlas förstoring av tandköttet kirurgiskt och/eller läkemedlet byts ut. Långvarig användning av blodtrycksmedicin och andra läkemedel kan minska salivproduktionen, vilket ökar risken för karies, tandköttsinflammation och sjukdomar i munslemhinnan. Därför bör man gå på årliga kontroller hos tandläkare, så att dolda och symtomfria inflammationer i tänderna kan behandlas i tid. Egenvård av tänderna och tandvänlig kost har en central betydelse för munhälsan.

Läkemedel som förhindrar avstötning (immundämpande läkemedel) utsätter för olika infektioner. Vid förebyggande av infektioner efter organtransplantation är det viktigt att sköta den personliga hygienen. Här följer några enkla grundregler:

• Tvättning bör ske regelbundet; dusch är att föredra framför bad

• Vid tvättning rekommenderas helst flytande tvål.

• Händerna ska alltid tvättas före måltider och efter toalettbesök. Naglarna ska rengöras noggrant med nagelborste.

• Vid tvätt av underlivet rekommenderas vatten och mild tvål. Specialprodukter avsedda för intimhygien bör undvikas, eftersom de kan innehålla desinfektionsmedel som stör den normala bakteriefloran.

• Under menstruation bör binda eller tampong bytas tillräckligt ofta, eftersom blod är en utmärkt grogrund för bakterier.

• Noggrann rengöring av huden kan ibland orsaka torrhet och strävhet. För att återställa hudens normala fuktighet kan tvättintervallet ibland glesas ut på de aktuella hudområdena. Vid tvättning rekommenderas mild tvål, och huden bör smörjas in med kroppslotion efter tvätt.

• Kortisonbehandling försämrar ofta hårets kondition. Kemiska behandlingar av håret, såsom permanent, färgning eller blekning, bör övervägas noggrant eftersom de ytterligare belastar håret. Vid hårtvätt rekommenderas användning av balsam.

Kortison kan orsaka akne (finnar) i ansiktet, på bröstet, axlarna eller ryggen. Eventuella symtom försvinner vanligtvis gradvis, men om besvären kvarstår bör de diskuteras med läkare. Svår eller inflammerad akne kräver läkarvård. Vid utbrott av akne ska hudområdet tvättas tre gånger dagligen med mild antiseptisk tvål. Huden sköljs noggrant så att inga tvålrester lämnas kvar.

Numera uppmanas människor att undvika långvarig vistelse i solen utan skydd. Ultraviolett strålning i solljuset kan orsaka brännskador och hudcancer, och dessutom åldras huden snabbare.

Azatioprinmedicinering kan också orsaka hudskador i solen. Efter levertransplantation är känsligheten för solens effekter ökad, eftersom den medicinering som används försämrar immunförsvarets funktion, vilket gör att solskador inte läker normalt. Vid vistelse i solen är det alltid viktigt med tillräckligt skydd.

Här följer några enkla råd:

• Undvik att vistas i solen mitt på dagen.

• Ansiktet skyddas med huvudbonad och man klär sig i långärmad skjorta eller blus samt tunna långbyxor.

• Under vår- och sommarmånaderna skyddas alla bara hudområden med solkräm av hög kvalitet och hög solskyddsfaktor. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid ansikte, öron, nacke och händer.

• Solkräm appliceras flera gånger under dagen, särskilt efter bad eller kraftig svettning, eftersom skyddseffekten då minskar.

• Solglasögon används året runt vid soligt väder. Det är viktigt att säkerställa att solglasögonen har UV-skydd.

• Vatten, sand, snö och betong reflekterar solljus och kan orsaka brännskador.

• Användning av solarium bör undvikas.

• Huden kontrolleras regelbundet av personen själv eller med hjälp av en närstående.

• En årlig hudkontroll utförd av läkare rekommenderas.

Alkohol bryts ner i levern, och eftersom den transplanterade levern är särskilt känslig för alla gifter, kan alkohol skada den och försämra dess funktion. Alkoholhaltiga drycker bör undvikas efter organtransplantation. Om organtransplantation har utförts på grund av levercirros orsakad av alkohol, är alkoholkonsumtion efter transplantationen absolut förbjuden. Att undvika alkohol stöder leverns hälsa och främjar långsiktig återhämtning. Rökning ökar risken för lungcancer och många andra cancerformer. Dessutom är det en betydande predisponerande faktor för blodkärlens förkalkning och benskörhet. Rökning försämrar också sårläkningen. Rökning bör upphöra redan före transplantationen; vid behov kan detta diskuteras med den behandlande läkaren.

Hälsosamma levnadsvanor har också en gynnsam effekt på viktkontrollen. Hälsosamma levnadsvanor består av många delområden, såsom kost, sömn, motion och att avstå från rusmedel.

Efter en levertransplantation är viktuppgång vanlig, vilket gör det bra att följa hur vikten utvecklas. En hälsosam och mångsidig kost, måttliga portionsstorlekar och regelbunden måltidsrytm tillsammans med att undvika stress, tillräcklig sömn och regelbunden motion främjar viktkontrollen.

Om aptiten är dålig och vikten minskar, bör man bedöma om man får tillräckligt med energi från den mat man äter samt om ätandet är tillräckligt och mångsidigt.