Förebygga avstötning

Redan under operationen inleds medicinering som förhindrar avstötning och infektioner. Vid sidan om dessa påbörjas också annan nödvändig behandling med vätskedrivande medel, blodtrycksmedicin och smärtstillande medel.

Nya läkemedel kan ge biverkningar som till exempel illamående, aptitlöshet, darrande händer och svettning. Mardrömmar, humörsvängningar och hallucinationer är vanliga men övergående. Biverkningar som beror på operationen och medicineringen kan behandlas.

Immunsuppressiva läkemedel är nödvändiga för att upprätthålla det transplanterade organets funktionsförmåga.

Immunsuppressiva läkemedel måste användas livet ut.

I början används i regel en kombination av tre läkemedel: ciklosporin eller takrolimus, mykofenolatmofetil och kortison. En kombination av flera läkemedel har mindre biverkningar än en stor dos av ett läkemedel.

Regelbundet intag och rätt dosering av immunsuppressiva läkemedel är livsviktigt. Alltför stora doser kan ge biverkningar och alltför små doser kan åter öka risken för en avstötningsreaktion.

Läkemedelsbehandlingen planeras individuellt och doseringen får aldrig ändras på egen hand. Läkemedlen omfattas av specialersättning.

• Läkemedelsförteckningen som gjorts upp på sjukhuset ska följas noggrant för att bevara avstötningsskyddet och nya läkemedel får inte tas i bruk på egen hand. På detta sätt kan icke-önskade interaktioner undvikas.

• Läkemedlen ska bevaras i rumstemperatur och skyddas mot fukt och direkt solljus.

• Recepten förnyas i samband med besök på mottagningen då det också kontrolleras att läkemedlen räcker till följande besök.

• När du besöker andra än den behandlande läkarens mottagning ska du nämna transplantationen.

• Innan ett nytt läkemedel tas i bruk måste det säkerställas att det kan användas samtidigt som de immunsuppressiva läkemedlen.

• Berätta för din läkare om nya biverkningar uppstår.

• Använd inte receptfria läkemedel utan att först rådgöra med läkaren.

• Naturprodukter får inte användas eftersom de kan ha överraskande interaktioner med de immunsuppressiva läkemedlen. Om läkemedelshalten i blodet sjunker ökar risken för avstötning.

• Eftersom upptaget av läkemedlen är osäkert vid kräkningar eller diarré skall kontakt tas med den behandlande enheten. Vid behov följs läkemedelshalterna oftare.

• Om du har glömt att ta de immunsuppressiva läkemedlen kan du ta dosen genast när du märker att du har glömt den. Om du märker det först när du borde ta följande dos tar du denna dos normalt och följer läkarens anvisningar.

• Kontakta vårdenheten om du av misstag tar en dubbel dos eller om du har andra frågor som gäller läkemedelsbehandlingen.

Hjärtmuskelbiopsi

Hjärtmuskelbiopsier (EMB, endomyokardialbiopsi) undersöks för att kontrollera om avstötning förekommer i hjärttransplantatet. Alla hjärtmuskelbiopsier görs i början på avdelningen för hjärtundersökningar vid Mejlans sjukhus. Den första biopsin görs redan cirka 2 veckor efter operationen och under det första året tas proverna ofta.

Ingreppet görs på röntgenundersökningsbordet. Halsområdet rengörs och patienten täcks med sterila dukar. En introducer förs in i halsvenen och via den styrs provbitstången till hjärtat. En tillräcklig mängd provbitar tas med en tång från förmaksseptum. Ingreppet tar cirka 30 minuter.

Efteråt ska punktionsstället följas. På punktionsstället läggs en liten kompress. Efter ingreppet kan du äta och röra dig normalt.

Biopsisvaret fås ofta inom ett par dagar efter ingreppet. Utifrån svaret planeras läkemedelsdoseringarna och tidpunkten för följande hjärtmuskelbiopsi.​