Stomin görs enligt behov och situation antingen vid tunntarmen eller tjocktarmen. Ibland är stomin tillfällig, till exempel för att säkerställa tarmfogarnas läkning efter en operation och ibland hamnar man att göra en permanent stomi. En permanent stomi kan också vara patientens eget val för att lätta på tarmsymtomen.
| Tunntarmsstomin | En ändstomi av tunntarmen görs i situationer då tjocktarmen och ändtarmen avlägsnas helt och hållet. En så kallad loopstomi görs när man vill skydda en tarmfog som gjorts nära ändtarmsöppningen, i dess läkningsskede. Typiska orsaker till ovannämnda operationer är tjock- och ändtarmscancer, ulcerös kolit och crohns sjukdom. |
| Tjocktarmsstomin | En tjocktarmsstomi görs vid canceroperationer i tjock- och ändtarmens slutdelar. Ibland kan också behandlingen av divertikulit, inflammation i tarmfickorna förutsätta att man gör en permanent eller tillfällig stomi. Barn kan på grund av medfödd missbildning behöva tjocktarmsstomi genast efter födseln. |
| Tillfällig tjocktarmsstomi | En tillfällig tjocktarmsstomi görs typiskt på den tvära delen av tjocktarmen till en loopstomi. När tarmarna har återhämtat sig kan stomin slutas genom att sy ihop tarmarnas ändor och föra tarmarna tillbaka in i bukhålan. |
| Permanent tjocktarmsstomi | En permanent tjocktarmsstomi görs om man måste avlägsna hela ändtarmen i ingreppet. I sådana fall görs tjocktarmsstomin i slutdelen av tjocktarmen. |
| Hartmanns operation | I en så kallad Hartmanns operation avlägsnas problemområdet från slutdelen av tarmen och tjocktarmens ända tas ut på hudytan som en stomi även om ändtarmen får vara kvar. Även om ingen avföring går genom ändtarmen, producerar den ändå slem och man kan känna behov av att tömma tarmen. Det är ofta möjligt att förena tarmarnas ändor i ett senare skede. |