Undersökningen som görs på mottagningen är grunden för diagnostik. Under mottagningsbesöket kan man bedöma rörelsen i bäckenbotten vid krystning genom en ultraljudsundersökning via mellangården. Vid behov görs en funktionell magnetresonansavbildning av ändtarmen. Man fyller ändtarmen med en gel, och magnetröntgenundersökningsapparaten tar bilder av förändringarna i bäckenbottens organ vid sammandragning och krystning. Om svårigheter med avföring är ett nytt symptom, bör behovet av koloskopi också bedömas.
Framfallsförändringar är mycket vanliga och oftast symtomfria. Därför kan man inte bedöma behovet av behandling enbart baserat på bilddiagnostiska fynd, utan måste titta på sambandet mellan fynden och symtomen för varje patient.