Behandling av avföringsinkontinens
Behandlingen beror på hur svåra symtomen är. Vid behandlingen går man stegvis fram för att få symtomet som försämrar livskvaliteten under kontroll. Behandlingsmetoderna är läkemedelsbehandling, fysioterapi, sköljning och kirurgisk behandling.
Läkemedelsbehandling är den primära behandlingen för alla som lider av avföringsinkontinens. I lindriga fall räcker det ofta som behandling. Med fiberpreparat strävar man efter att göra avföringens konsistens tätare så att det blir lättare att hålla sig. Fiberpreparat gör det lättare att tömma ändtarmen och minskar inkontinensen mellan tarmtömningarna. Det är viktigt att ta fiberpreparaten regelbundet och att komma ihåg att dricka tillräckligt med vatten . Man börjar med en liten dos och ser effekten efter cirka en månads användning. I början kan man få ont och bli svullen i magen.
Vid behov kan man ta läkemedlet loperamid som saktar ner tarmfunktionen och stärker slutarmuskeln tillsammans med fiberpreparatet. Effekten börjar cirka en halvtimme efter att man svalt kapseln och varar i 6–8 timmar. Man tar vanligtvis läkemedlet direkt på morgonen och kan vid behov ta en andra kapsel på eftermiddagen. Läkemedlet är ofarligt även vid långvarigt bruk. Man kan också ta det vid behov och tar det då cirka en halvtimme innan man vill att effekten ska börja.
Såväl slutarmusklernas som bäckenbottenmusklernas funktion har betydelse för kontinensen. Den yttre slutarmuskeln och bäckenbottenmusklerna är viljestyrda muskler, vars funktion man kan förbättra genom regelbunden träning. Fysioterapeuter som är specialiserade på fysioterapi av bäckenbotten bedömer bäckenbottenmusklernas funktion och visar hur man gör rätt övningar.
Om kosten, fiberpreparat eller läkemedelsbehandlingen inte hjälper kan man behandla inkontinensproblemet genom att skölja tarmen via ändtarmsöppningen. På så sätt kan man behandla både ofrivillig tarmtömning och avföringsinkontinens. Man sköljer tarmen sittande på en toalettstol genom att pumpa in varmt vatten i ändtarmen med hjälp av en mjuk kateter. Genom att tömma den sista delen av tarmen minskar man avföringsinkontinensen och känslan av fysiskt obehag som orsakas av förstoppning. Regelbundet utförd är denna behandlingsmetod ett effektivt stöd för att kontrollera tarmfunktionen. Man kan genomföra behandlingen på vilken toalett som helst hemma, i stugan eller på resan när det passar en bäst.
Vägledning för sköljbehandling sker på mottagningen hos en sjuksköterska som är specialiserad på bäckenbottenproblem. Om sköljbehandlingen blir långvarig, kan man med en remiss från mottagningens specialistvårdare få tillgång till material från den egna kommunens vårdmaterialdistribution.
En analtampong är en tampong som man stoppar in i den sista delen av ändtarmen och som förhindrar oavsiktlig avförings- och gasinkontinens. Det passar som stödbehandling för en del patienter. Det finns flera olika tamponger, och de kan användas i ett sträck i 12–20 timmar. Användningen instrueras på mottagningen hos en sjuksköterska som är specialiserad på bäckenbottenproblem och en provförpackning ges med. Om behandlingen känns bra kan man från kommuners vårdmaterialsdistibution kostmadsfritt söka uf material med remiss.
En skada på den inre slutmuskeln, då den yttre slutmuskeln är normal, kan leda till obemärkt avföringsinkontinens. Den inre slutarmuskeln kan försvagas hela vägen eller kan få en skada i samband med en förlossning eller operation. Det går inte att laga den inre slutarmuskeln kirurgiskt om det har gått en lång tid från det att skadan uppstod. Man kan överväga att använda tätande fyllnadsmedel mellan slemhinnan och muskeln i analkanalen då andra behandlingar inte har gett något resultat. Det går att laga den viljestyrda yttre slutarmuskeln kirurgiskt även i ett senare skede om man konstaterar en fullständig ruptur i slutarmuskeln. Operationsresultatet är dock betydligt sämre än om man åtgärdar skadan direkt efter att den uppstått.
Sakral neuromodulering är en metod där man modifierar nervledningen från bäckenbottenorganen längs ryggraden till hjärnbarken genom en kontinuerlig liten elektrisk ström intill en nerv i korsbenet. SNM lindrar symtomen hos patienter med svår avföringsinkontinens med cirka 80 procent. Behandlingen anses vara framgångsrik om läckaget minskar med 50%. Behandlingsformen medför en del begränsningar för den som använder den, till exempel när det gäller kontaktsporter. Med den nuvarande tekniken hindrar utrustningen inte magnetiskröntgen.
Om en patient med avföringsinkontinens diagnostiseras med bäckenbottenprolaps och konservativa behandlingar (läkemedels-/sköljbehandling, fysioterapi) inte har varit till nytta, kan kirurgisk behandling av prolapsen övervägas. En bidragande orsak till avföringsinkontinens kan vara rektal intussusception. Då får man ofta svårt att tömma tarmen och även avföringsinkontinens. Rektocele kan också vara kopplat till ofrivillig tarmtömning eller avföringsinkontinens, speciellt om slutmuskeln har en bristfällig funktion. Kirurgisk behandling av bäckenbottenprolaps görs vid behov; samarbete med gynekologer.
För att behandla svår avföringsinkontinens kan man överväga en tarmstomi, om man inte lyckats förbättra livskvaliteten med andra behandlingar. Du hittar mer information om stomi via följande länk:
Oavsiktligt utsläpp av tarmgas som enda symtom är den lindrigaste formen av analinkontinens. Kosten påverkar uppkomsten av gas. Receptfria läkemedel som minskar mängden gas är säkra, men inte särskilt effektiva. En kirurgisk behandling brukar inte hjälpa för att enbart kontrollera gasinkontinens.
Läkemedelsbehandling
Läkemedelsbehandling är den primära behandlingen för alla som lider av avföringsinkontinens. I lindriga fall räcker det ofta som behandling. Med fiberpreparat strävar man efter att göra avföringens konsistens tätare så att det blir lättare att hålla sig. Fiberpreparat gör det lättare att tömma ändtarmen och minskar inkontinensen mellan tarmtömningarna. Det är viktigt att ta fiberpreparaten regelbundet och att komma ihåg att dricka tillräckligt med vatten . Man börjar med en liten dos och ser effekten efter cirka en månads användning. I början kan man få ont och bli svullen i magen.
Vid behov kan man ta läkemedlet loperamid som saktar ner tarmfunktionen och stärker slutarmuskeln tillsammans med fiberpreparatet. Effekten börjar cirka en halvtimme efter att man svalt kapseln och varar i 6–8 timmar. Man tar vanligtvis läkemedlet direkt på morgonen och kan vid behov ta en andra kapsel på eftermiddagen. Läkemedlet är ofarligt även vid långvarigt bruk. Man kan också ta det vid behov och tar det då cirka en halvtimme innan man vill att effekten ska börja.
Fysioterapi
Såväl slutarmusklernas som bäckenbottenmusklernas funktion har betydelse för kontinensen. Den yttre slutarmuskeln och bäckenbottenmusklerna är viljestyrda muskler, vars funktion man kan förbättra genom regelbunden träning. Fysioterapeuter som är specialiserade på fysioterapi av bäckenbotten bedömer bäckenbottenmusklernas funktion och visar hur man gör rätt övningar.
Sköljning som behandling
Om kosten, fiberpreparat eller läkemedelsbehandlingen inte hjälper kan man behandla inkontinensproblemet genom att skölja tarmen via ändtarmsöppningen. På så sätt kan man behandla både ofrivillig tarmtömning och avföringsinkontinens. Man sköljer tarmen sittande på en toalettstol genom att pumpa in varmt vatten i ändtarmen med hjälp av en mjuk kateter. Genom att tömma den sista delen av tarmen minskar man avföringsinkontinensen och känslan av fysiskt obehag som orsakas av förstoppning. Regelbundet utförd är denna behandlingsmetod ett effektivt stöd för att kontrollera tarmfunktionen. Man kan genomföra behandlingen på vilken toalett som helst hemma, i stugan eller på resan när det passar en bäst.
Vägledning för sköljbehandling sker på mottagningen hos en sjuksköterska som är specialiserad på bäckenbottenproblem. Om sköljbehandlingen blir långvarig, kan man med en remiss från mottagningens specialistvårdare få tillgång till material från den egna kommunens vårdmaterialdistribution.
Analtampong
En analtampong är en tampong som man stoppar in i den sista delen av ändtarmen och som förhindrar oavsiktlig avförings- och gasinkontinens. Det passar som stödbehandling för en del patienter. Det finns flera olika tamponger, och de kan användas i ett sträck i 12–20 timmar. Användningen instrueras på mottagningen hos en sjuksköterska som är specialiserad på bäckenbottenproblem och en provförpackning ges med. Om behandlingen känns bra kan man från kommuners vårdmaterialsdistibution kostmadsfritt söka uf material med remiss.
Operativ behandling av skada på slutmuskeln
En skada på den inre slutmuskeln, då den yttre slutmuskeln är normal, kan leda till obemärkt avföringsinkontinens. Den inre slutarmuskeln kan försvagas hela vägen eller kan få en skada i samband med en förlossning eller operation. Det går inte att laga den inre slutarmuskeln kirurgiskt om det har gått en lång tid från det att skadan uppstod. Man kan överväga att använda tätande fyllnadsmedel mellan slemhinnan och muskeln i analkanalen då andra behandlingar inte har gett något resultat. Det går att laga den viljestyrda yttre slutarmuskeln kirurgiskt även i ett senare skede om man konstaterar en fullständig ruptur i slutarmuskeln. Operationsresultatet är dock betydligt sämre än om man åtgärdar skadan direkt efter att den uppstått.
Sakral neuromodulering, SNM
Sakral neuromodulering är en metod där man modifierar nervledningen från bäckenbottenorganen längs ryggraden till hjärnbarken genom en kontinuerlig liten elektrisk ström intill en nerv i korsbenet. SNM lindrar symtomen hos patienter med svår avföringsinkontinens med cirka 80 procent. Behandlingen anses vara framgångsrik om läckaget minskar med 50%. Behandlingsformen medför en del begränsningar för den som använder den, till exempel när det gäller kontaktsporter. Med den nuvarande tekniken hindrar utrustningen inte magnetiskröntgen.
Kirurgisk korrigering av framfall av bäckenbotten
Om en patient med avföringsinkontinens diagnostiseras med bäckenbottenprolaps och konservativa behandlingar (läkemedels-/sköljbehandling, fysioterapi) inte har varit till nytta, kan kirurgisk behandling av prolapsen övervägas. En bidragande orsak till avföringsinkontinens kan vara rektal intussusception. Då får man ofta svårt att tömma tarmen och även avföringsinkontinens. Rektocele kan också vara kopplat till ofrivillig tarmtömning eller avföringsinkontinens, speciellt om slutmuskeln har en bristfällig funktion. Kirurgisk behandling av bäckenbottenprolaps görs vid behov; samarbete med gynekologer.
Stomi
För att behandla svår avföringsinkontinens kan man överväga en tarmstomi, om man inte lyckats förbättra livskvaliteten med andra behandlingar. Du hittar mer information om stomi via följande länk:
Behandling av gasinkontinens
Oavsiktligt utsläpp av tarmgas som enda symtom är den lindrigaste formen av analinkontinens. Kosten påverkar uppkomsten av gas. Receptfria läkemedel som minskar mängden gas är säkra, men inte särskilt effektiva. En kirurgisk behandling brukar inte hjälpa för att enbart kontrollera gasinkontinens.
Relaterat till ämnet
Uppdaterad 25.3.2026