Divertiklar i tjocktarmen är rätt vanligt och deras förekomst ökar avsevärt med åldern. De förorsakar i vanliga fall inga symtom och kräver ingen behandling. I första hand bör man ta hand om en god tarmfunktion och till det lämpar sig fiberpreparat. Ibland kan en divertikel inflammeras och till och med brista och då talar man om divertikulit. Symtomen på an inflammationen är vanligen smärta nertill på vänstra sidan av magen (sigmoid divertikulit) och feber. I undersökningen aven divertikulit kontrollerar man inflammationsvärdena. Om patienten inte tidigare har haften inflammation, säkerställs diagnosen genom en bilddiagnostisk datortomografiundersökning. Om det är fråga om en upprepad inflammation, behövs datortomografi endast vid utredningen av exceptionellt kraftiga symtom.
Andra komplikationer av divertikulos är blödning, striktur alltså förträngning, och fistel.
En striktur kan orsaka symtom så som tarmobstruktion, vilken ofta utvecklas gradvis. Blödning från en divertikel visar sig vanligtvis som ljusrött blod från ändtarmen (hematochezi). En fistel innebären en kanal förorsalad av en inflammation och utvecklas från tarmen och förbinder den med ett intilliggande organ, såsom urinblåsan eller vaginan. Symtom på fistel kan vara t.ex. förekomst av luft vid urinering (pneumaturi) eller avföring i vaginan.
Behandling av divertikulit
Behandlingen beror på symtomens svårighetsgrad och fynden vid datortomografin. Största delen av divertikuliterna är okomplicerade, vilket betyder att inflammationen inte har förorsakat tarmperforation eller bölder. En sådan inflammation läker i stort sett alltid av sig själv och en antibiotikabehandling gör inte läkningen snabbare. Oftast behövs inte heller sjukhusvård.
Ibland kan divertikulit förorsaka perforation i tarmväggen och då kan det uppkomma en varböld i bukhålan eller bukhinneinflammation, det vill säga peritonit. En sådan inflammation kräver alltid åtminstone antibiotikabehandling och ofta även operation. Om divertikulit som förorsakat en tarmperforation behandlas med antibiotika utan operation, görs det senare, inom ca 1-2 månader, en endoskopi av tjocktarmen för att kontrollera tarmens status.
Behandlingen av symtomatisk tarmförträngning (striktur) eller fistel är kirurgi. Tarmobstruktion kan kräva akut operation. Divertikelblödning lugnar sig vanligtvis av sig själv, men det kräver ändå övervakning och vid behov undersökningar på sjukhus. Om blödningen fortsätter eller förvärras kan det vara nödvändigt att vidta åtgärder för att kontrollera blödningen.
Operation
Divertikulit kan också vara återkommande. I de flesta fallen är dessa lindriga och läks av sig själv men de förorsakar en obenags känsla. Vid ofta återkommande divertikuliter kan man överväga att avlägsna den delen av tarmen som inflammeras upprepade gånger. I vanliga fall betyder det att man kortar av kolon sigmoideum i regel endoskopiskt, det vill säga laparoskopiskt.
Svår divertikulit kan kräva akut operationsbehandling. Den sjuka delen av tarmen avlägsnas och beroende på hur allvarlig situationen är, kan man måsta göra en stomi. Stomin kan möjligen till slutas senare under en annan operation.