ERCP kommer från orden endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi. Orden hänvisar till en undersökning av gall- och bukspottkörtelgångarna som görs med kontrastmedel i endoskopi. Med hjälp av undersökningen kan man få information om sjukdomar, stockningar, stenar eller andra problem i dessa gångar, som man inte kan få på något annat sätt. Under ingreppet kan man avlägsna gallstenar, öppna en stockning genom att placera en protes (stent) i gall- eller bukspottkörtelgången eller ta prover för att utreda misstankar om tumörer. I de flesta universitetssjukhusen finns beredskap att i samband med ERCP vid behov utföra endoskopi av gallgångarna, kolangioskopi, där man kan se inuti gallgången och ta noggrannare vävnadsprover för att utreda orsaken till förträngningen i gallgångarna. Ingreppet utförs vanligtvis i lätt narkos med anestesigruppen närvarande.
Undersökning av gall- och bukspottkörtelgångarna, ERCP
Vid undersökningar av gall- och bukspottskörtelgångarna, ERCP undersöks gall- eller bukspottskörtelgångarna eller båda med hjälp av kontrastmedel.
Ingreppet är krävande och lyckas inte alltid första gången för alla patienter. I Finland görs det över 4000 ERCP-undersökningar per år på universitetssjukhusen och de största centralsjukhusen. Till ingreppet hör en fem procents risk för komplikationer, varav de vanligaste är bukspottkörtelinflammation. I under 1 procent av ingreppen förekommer blödningar efter ingreppet eller perforation av tolvfingertarmen eller gallgången. Största delen av bukspottkörtelinflammationerna går ofta om med några dagars sjukhusvistelse, utan några tilläggsåtgärder. Komplikationerna utvecklas sällan till att bli livshotande och kräver sällan långvarig sjukhusvistelse, operation eller intensivvård. Komplikationsrisken som hör ihop med ERCP-undersökningen kan inte helt undgås, men för att minska på den använder man alla metoder som man i dag känner till. En ERCP-undersökning är alltid väl planerad och man har ansett att den uppnädda nyttan övarväger riskerna.
På grund av narkosen är det väldigt viktigt att tarmen är tömd när man kommer till ingreppet. Man får inte äta eller dricka minst sex timmar före man anmäler sig till ingreppet. Man får inte dricka alkohol dagen före eller samma dag som ingreppet. Läkemedel som är regelbundet i bruk kan tas minst två timmar före ingreppet med en liten mängd vatten. En lista på regelbundna läkemedel ska tas med. Det lönar sig att ta med eventuella dagsmediciner till sjukhuset liksom även behövliga astmasprayer och insulin.
Man bör i god tid ta kontakt med enheten som utför ingreppet, om man använder blodförtunnande läkemedel och man inte har fått anvisningar om pausande. Dessutom rekommenderas det att man i förväg tar kontakt med sjukhuset om man har
en svår hjärtsjukdom
en lungsjukdom som kräver apparatvård (ventilator med två tycknivåer, CPAP-apparat, syreberikare)
en muskelsjukdom (till exempel Myasthenia Gravis, ALS, muskeldystrofi)
grav fetma
hjärtklaffprotes
haft hjärtsäcksinflammation
diabetes med insulinbehandling (och du inte i inbjudan har fått anvisningar om hur du ska injicera insulinet på morgonen för ingreppet)
om det tidigare har genomförts en operation i magsäcken eller tolvfingertarmen (till exempel gastrektomi, bypass operation av magsäcken eller så kallad Whipple operation).
Läkemedelsallergier, inklusive jodallergier och allergier mot antibiotika bör meddelas senast när man kommer till ingreppet. Finns det en möjlighet att man är gravid, bör man kontakta enheten som utför ingreppet.
Den som ska komma till ingreppet, ombeds att i god tid meddela om hen har blivit sjuk (till exempel hosta, snuva eller feber). I sådana fall måste ingreppet av säkerhetsskäl avbokas och man får en ny tid.
Före ingreppet får patienten en intravenös droppkanyl. Via den ges antibiotika som förhindrar inflammationer, narkosmedel samt smärtstillande läkemedel. Utöver detta ger man ofta antiinflammatoriska läkemedel i form av suppositorium för att förhindra bukspottkörtelinflammation. Man strävar efter att patienten alltid har en tillräcklig lugnande medicinering samt smärtmedicinering under ingreppet, Under en lätt narkos är det tryggt och tolerabelt för patienten. Vid ERCP-ingreppet styr läkaren ett böjligt endoskop in genom det bedövade svalget och för den via matstrupen och magsäckener till tunntarmens början. Där trär man in en tunn styrvajer och kontrastmedelskateter vid gall- och bukspottkörtelgångens mynning. Via katetern sprutar man in i kanalen kontrastmedel och tar röntgenbilder. I samband med detta gör man nödvändiga behandlingsåtgärder, såsom avlägsnar gallstenar, öppnar stoppet i gallgångarna, placerar en stent eller tar prover. Ingreppet tar i regel 30–60 minuter.
Efter undersökningen följs patientens tillstånd upp på endoskopienheten i några timmar. Vanligtvis tar också blodprover. I vissa fall fortsätter uppföljningen längre eller till och med över natten. Om det under uppföljningen uppkommer smärtor eller man börjar må sämre, tas man vid behov in på vårdavdelningen för fortsatt vård.
Hemma bör det finnas en vuxen som kan hjälpa till i ett dygn efter ingreppet. Det är förbjudet att köra bil det första dygnet efter ingreppet. Man kan åka hem med en följeslagare eller med taxi. På vissa sjukhus kan till exempel de som bor ensamma övernatta på patienthotell.
Om man börjar må sämre eller får ont i magen efter att man åkt hem, bör man omedelbart kontakta jouren vid sjukhuset som utförde ingreppet, den egna hälsocentralens jour eller nödcentralen.
Risker vid ingreppet
Ingreppet är krävande och lyckas inte alltid första gången för alla patienter. I Finland görs det över 4000 ERCP-undersökningar per år på universitetssjukhusen och de största centralsjukhusen. Till ingreppet hör en fem procents risk för komplikationer, varav de vanligaste är bukspottkörtelinflammation. I under 1 procent av ingreppen förekommer blödningar efter ingreppet eller perforation av tolvfingertarmen eller gallgången. Största delen av bukspottkörtelinflammationerna går ofta om med några dagars sjukhusvistelse, utan några tilläggsåtgärder. Komplikationerna utvecklas sällan till att bli livshotande och kräver sällan långvarig sjukhusvistelse, operation eller intensivvård. Komplikationsrisken som hör ihop med ERCP-undersökningen kan inte helt undgås, men för att minska på den använder man alla metoder som man i dag känner till. En ERCP-undersökning är alltid väl planerad och man har ansett att den uppnädda nyttan övarväger riskerna.
Förberedelser inför åtgärden
På grund av narkosen är det väldigt viktigt att tarmen är tömd när man kommer till ingreppet. Man får inte äta eller dricka minst sex timmar före man anmäler sig till ingreppet. Man får inte dricka alkohol dagen före eller samma dag som ingreppet. Läkemedel som är regelbundet i bruk kan tas minst två timmar före ingreppet med en liten mängd vatten. En lista på regelbundna läkemedel ska tas med. Det lönar sig att ta med eventuella dagsmediciner till sjukhuset liksom även behövliga astmasprayer och insulin.
Man bör i god tid ta kontakt med enheten som utför ingreppet, om man använder blodförtunnande läkemedel och man inte har fått anvisningar om pausande. Dessutom rekommenderas det att man i förväg tar kontakt med sjukhuset om man har
en svår hjärtsjukdom
en lungsjukdom som kräver apparatvård (ventilator med två tycknivåer, CPAP-apparat, syreberikare)
en muskelsjukdom (till exempel Myasthenia Gravis, ALS, muskeldystrofi)
grav fetma
hjärtklaffprotes
haft hjärtsäcksinflammation
diabetes med insulinbehandling (och du inte i inbjudan har fått anvisningar om hur du ska injicera insulinet på morgonen för ingreppet)
om det tidigare har genomförts en operation i magsäcken eller tolvfingertarmen (till exempel gastrektomi, bypass operation av magsäcken eller så kallad Whipple operation).
Läkemedelsallergier, inklusive jodallergier och allergier mot antibiotika bör meddelas senast när man kommer till ingreppet. Finns det en möjlighet att man är gravid, bör man kontakta enheten som utför ingreppet.
Den som ska komma till ingreppet, ombeds att i god tid meddela om hen har blivit sjuk (till exempel hosta, snuva eller feber). I sådana fall måste ingreppet av säkerhetsskäl avbokas och man får en ny tid.
Ingreppets förlopp
Före ingreppet får patienten en intravenös droppkanyl. Via den ges antibiotika som förhindrar inflammationer, narkosmedel samt smärtstillande läkemedel. Utöver detta ger man ofta antiinflammatoriska läkemedel i form av suppositorium för att förhindra bukspottkörtelinflammation. Man strävar efter att patienten alltid har en tillräcklig lugnande medicinering samt smärtmedicinering under ingreppet, Under en lätt narkos är det tryggt och tolerabelt för patienten. Vid ERCP-ingreppet styr läkaren ett böjligt endoskop in genom det bedövade svalget och för den via matstrupen och magsäckener till tunntarmens början. Där trär man in en tunn styrvajer och kontrastmedelskateter vid gall- och bukspottkörtelgångens mynning. Via katetern sprutar man in i kanalen kontrastmedel och tar röntgenbilder. I samband med detta gör man nödvändiga behandlingsåtgärder, såsom avlägsnar gallstenar, öppnar stoppet i gallgångarna, placerar en stent eller tar prover. Ingreppet tar i regel 30–60 minuter.
Efter ingreppet
Efter undersökningen följs patientens tillstånd upp på endoskopienheten i några timmar. Vanligtvis tar också blodprover. I vissa fall fortsätter uppföljningen längre eller till och med över natten. Om det under uppföljningen uppkommer smärtor eller man börjar må sämre, tas man vid behov in på vårdavdelningen för fortsatt vård.
Hemma bör det finnas en vuxen som kan hjälpa till i ett dygn efter ingreppet. Det är förbjudet att köra bil det första dygnet efter ingreppet. Man kan åka hem med en följeslagare eller med taxi. På vissa sjukhus kan till exempel de som bor ensamma övernatta på patienthotell.
Om man börjar må sämre eller får ont i magen efter att man åkt hem, bör man omedelbart kontakta jouren vid sjukhuset som utförde ingreppet, den egna hälsocentralens jour eller nödcentralen.
Uppdaterad 12.5.2026