Bukspottkörtelns uppgift är bland annat att utsöndra hormoner (som insulin) samt matsmältningsenzymer i tarmkanalen. Vid en bukspottkörtelinflammation fungerar cellerna som ansvarar för att producera matsmältningsenzymer onormalt och enzymerna aktiveras redan inuti bukspottkörteln. Då frigörs enzymerna i de omgivande vävnaderna runt bukspottkörteln och i utrymmet mellan bukspottkörtelns celler. Enzymerna orsakar en kraftig inflammatorisk reaktion, som vanligtvis orsakar symtom som kraftig smärta i den övre delen av magen, och ibland även feber.
Bukspottkörtelinflammationens svårighetsgrad varierar avsevärt, och i början av sjukdomen kan man ännu inte förutse hur svår den kommer att bli. Majoriteten av bukspottkörtelinflammationer behandlas med intravenös tillförsel av vätska, men en del patienter behöver intensivvård och operativ behandling.
Det är totalt förbjudet att dricka alkohol efter den första bukspottkörtelinflammationen, eftersom även en liten mängd alkohol kan orsaka en ny inflammation.
Behandling av bukspottkörtelinflammation
Bukspottkörtelinflammation behandlas på sjukhus. Behandlingen innefattar god vätsketillförsel intravenöst och smärtbehandling. Bukspottkörtelinflammation kräver inte antibiotikabehandling annat än i specialfall. Inflammationen lugnar sig ofta inom några dagar, men en del patienter utvecklar en svår bukspottkörtelinflammation, som orsakar funktionsstörningar i andra organsystem och gör att patienten kan behöva intensivvård. Om man hamnar i intensivvård blir vård- och rehabiliteringsperioden lång och risken att dö är avsevärd.
Man kan överväga en operativ behandling om andra metoder inte räcker till, men man försöker undvika det de första veckorna av sjukdomen. Vid en operation tar man bort den nekrotiska vävnad som inflammationen och bukspottkörtelenzymerna orsakat och bevarar den levnadsdugliga vävnaden.
Eftervård efter bukspottkörtelinflammation
Efter en bukspottkörtelinflammation ska man inte dricka alkohol alls på grund av den betydande risken för återfall. Man bör också sluta röka senast i detta skede, då rökning avsevärt ökar sannolikheten för att man utvecklar en långvarig, alltså kronisk, bukspottkörtelinflammation.
Om bukspottkörtelinflammationen berodde på gallsten gör man en galloperation när inflammationen har lugnat sig. Med denna åtgärd tar man bort stenarna som följde med gallblåsan och förebygger samtidigt att det bildas nya stenar.
Om bukspottkörtelinflammationen har förstört bukspottkörtelvävnaden avsevärt kan man få diabetes på grund av att bukspottkörtelns hormonfunktion är otillräcklig. Diabetes behandlas antingen med tabletter eller med insulin som injiceras. Bukspottkörtelns förmåga att utsöndra matsmältningsenzymer kan också skadas, och då behöver man ersättningspreparat som tas via munnen.