ERCP kommer från orden endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi. Orden hänvisar till en undersökning av gall- och bukspottkörtelgångarna med kontrastmedel som görs via endoskopi. Med hjälp av undersökningen kan man få sådan information om sjukdomar, stockningar, stenar eller andra problem i dessa gångar, som man inte på annat sätt kan få. Under ingreppet kan man avlägsna gallstenar, öppna en stockning genom att placera en protes (stent) i gall- eller bukspottkörtelgången eller ta prover för att utreda misstankar om tumörer. I de flesta universitetssjukhusen finns beredskap att i samband med ERCP vid behov utföra endoskopi av gallgångarna, kolangioskopi, där man ser inuti gallgången och kan ta noggrannare vävnadsprover för att reda ut orsaken till förträngningen i gallgångarna. Ingreppet utförs vanligen när anestesigruppen är närvarande.
| Risker vid ingreppet | Ingreppet är krävande och lyckas inte första gången för alla patienter. I Finland görs det över 4000 ERCP-undersökningar per år på universitetssjukhusen och de största centralsjukhusen. Till ingreppet hör en fem procents risk för komplikationer, varav de vanligaste klart är bukspottkörtelinflammation. Hos under 1 procent av ingreppen förekommer blödningar efter ingreppet eller perforation av tolvfingertarmen eller gallgången. Största delen av bukspottkörtelinflammationerna går ofta förbi med några dagars sjukhusvistelse, utan några tilläggsåtgärder. Komplikationerna utvecklas sällan till att bli livshotande eller kräver sällan långvarig sjukhusvistelse, operation eller intensivvård. Komplikationsrisken som hör till ERCP-undersökningen kan inte helt fås bort, men för att minska på den använder man alla metoder som man i dag känner till. Anledningen till ingreppet är alltid noggrant planerad så att man anser att nyttan som man uppnår är större än riskerna. |
| Förberedelser inför åtgärden | På grund av narkosen är det väldigt viktigt att tarmen är tömd när man kommer till ingreppet. Man får inte äta eller dricka minst sex timmar före man anmäler sig till ingreppet. Man får inte dricka alkohol dagen före eller samma dag som ingreppet. Läkemedel som är regelbundet i bruk kan tas minst två timmar före ingreppet med en liten mängd vatten. En lista på regelbundna läkemedel ska tas med. Det lönar sig att ta med eventuella dagsmediciner till sjukhuset liksom även behövliga astmasprayer och insulin. Man bör i god tid ta kontakt med enheten som utför ingreppet, om man använder blodförtunnande läkemedel och man inte har fått anvisningar om pausande. Dessutom rekommenderas det att man i förväg tar kontakt med sjukhuset om man har - en svår hjärtsjukdom
- en lungsjukdom som kräver apparatvård (ventilator med två tycknivåer, CPAP-apparat, syreberikare)
- en muskelsjukdom (till exempel Myasthenia Gravis, ALS, muskeldystrofi)
- grav fetma
- hjärtklaffprotes
- haft hjärtsäcksinflammation
- diabetes med insulinbehandling (och du inte i inbjudan har fått anvisningar om hur du ska injicera insulinet på morgonen för ingreppet)
- om det tidigare har blivit genomfört en operation i magsäcken eller tolvfingertarmen (till exempel gastrektomi, bypass operation av magsäcken, Gastric Bypass eller Whipple operation).
Läkemedelsallergier, inklusive jodallergier och allergier mot antibiotika bör meddelas senast när man kommer till ingreppet. En kvinna bör kontakta enheten som utför ingreppet om det finns en möjlighet att hon är gravid Den som ska komma till ingreppet, ombes att i god tid meddela om hen har blivit sjuk (till exempel hosta, snuva eller feber). I sådana fall måste ingreppet av säkerhetsskäl avbokas och man får en ny tid. |
| Ingreppets förlopp | Före ingreppet får patienten en intravenös droppkanyl. Via den ges antibiotika som förhindrar inflammationer, narkos samt smärtstillande läkemedel. Dessutom ger man ofta antiinflammatoriska läkemedel som suppositorium för att förhindra bukspottkörtelinflammation. Man strävar efter att patienten alltid har en tillräckligt djup lugnande medicinering och smärtmedicinering under ingreppet, då är det tryggt och tolerabelt för patienten. Vid ERCP-ingreppet styr läkaren ett böjligt endoskop i det bedövade svalget och för den via matstrupen och magsäcken till tunntarmens början, där man trär in en tunn styrvajer och kontrastmedelskateter vid gall- och bukspottkörtelgångens mynning. Via katetern sprutar man in kontrastmedel och tar röntgenbilder. I samband med detta gör man nödvändiga behandlingsåtgärder, såsom avlägsnar gallstenar, öppnar stoppet i gallgångarna, placerar en stent eller tar prover. Ingreppet tar i regel 30–60 minuter. |
| Efter ingreppet | Efter undersökningen följs patientens tillstånd upp på polikliniken i några timmar. I vissa fall fortsätter uppföljningen längre eller över natten. Om det under uppföljningen uppkommer smärtor eller man börjar må sämre, tas man vid behov in på vårdavdelningen för fortsatt vård. Hemma bör det finnas en vuxen som kan hjälpa till i ett dygn efter ingreppet. Det är förbjudet att köra bil det första dygnet efter ingreppet. Man kan åka hem med en följeslagare eller med taxi. På vissa sjukhus kan till exempel de som bor ensamma övernatta på patienthotell. Om man börjar må sämre eller får ont i magen efter att man åkt hem, bör man omedelbart kontakta jouren vid sjukhuset som utförde ingreppet, den egna hälsocentralens jour eller nödcentralen. |