Ett år senare kom symtomen tillbaka och de var våldsamma. Efter flera läkarbesök och en misslyckad endoskopi på hälsocentralen undersöktes jag på centralsjukhuset i närmaste stad och fick diagnosen ulcerös kolit.
Början var våldsam. Jag hade blivit i så dåligt skick att jag hamnade in på avdelningen och fick dropp och en massa läkemedel. Före det här hade jag aldrig varit på sjukhuset eller annars heller varit sjuk, så början var en stor chock. Då, år 2001 fanns det inte så mycket information att fås så jag var ganska ensam med diagnosen.
Mina studier på yrkesskolan var på hälft och jag var just i den åldern då den egna identiteten bildas. Jag började självständigt söka efter information på nätet och hittade Crohn ja Colitis ry (numera IBD ja muut suolistosairaudet ry), via vilken jag har fått mycket information, stöd och vänner som har IBD. Efter sjukledigheten slutförde jag mina studier och kom in i arbetslivet. Senare studerade jag ändå ett nytt yrke åt mig själv.
Jag har också fått ett härligt, friskt barn. Sjukdomen har förvärrats ett par gånger under årens lopp vilket har krävt ökad medicinering och sjukledighet, och trötthet samt illamående hör nästan konstant till vardagen. Jag orkar inte alltid göra saker som andra utan jag blir lätt trött och behöver vila. Annars upplever jag att jag har lärt mig att leva med IBD så att den inte kontrollerar mitt liv utan är en del av det. Jag lever ett ganska normalt liv med glädje och sorg, med IBD som ett tillägg.