Tarmstomins inverkan på matsmältningen beror på vilken tarmdel man har tagit fram som ett stomi på magens yta. En tunntarmsstomi inverkar i synnerhet på upprätthållandet av salt- och vätskebalansen, när en tjocktarmsstomi inte ofta försvagar upptaget av näringsämnen och vätskor.
Grundinformation om stomi
För stomi används också ordet stoma som är grekiska och betyder öppning. Stomins placering på magen bestäms utifrån operationen som utförs och utifrån tarmens anatomiska uppbyggnad. Vanligen är en tunntarmsstomi placerad på navelns högra sida och en tjocktarmsstomi på navelns vänstra sida.
Stomins yta är tarmens slemhinna och en aning fuktig. Stomins storlek varierar individuellt och ändrar i samband med återhämtningen. Stomin konstrueras i operationen på så sätt att den är ca 1–3 centimeter ovanför hudytan. Detta möjliggör att tarminnehållet kan styras till en stomipåse.
Stomin känns inte, eftersom tarmens slemhinna inte har några känselnerver. Även slutmusklerna som finns i ändtarmskanalen fattas omkring stomin och därför är det inte möjligt att märka avföringsbehovet och det kan inte kontrolleras. Därför används det ett stomibandage som är planerad för stomin och som samlar upp tarmens innehåll.
För tunntarmsstomi används också ordet ileostomi och för tjocktarmsstomi ordet kolostomi.