De vanligaste sjukdomarna som leder till att man får en stomi kan vara rektalcancer, inflammatoriska tarmsjukdomar eller olika akuta situationer. Stomipatienter kan i huvudsak leva normalt som de gjorde innan stomin. En stomi är inte heller ett hinder för graviditet och vaginal förlossning är möjlig. Tarmstomins inverkan på matsmältningen beror på vilken del av tarmden man har tagit fram som stomi på magen. En tunntarmsstomi påverkas specielt upprätthållandel av salt- och vätskebalansen medan en tjocktarmsstomi inte gör det.
Grundinformation om stomi
För stomi används också ordet stoma som är grekiska och betyder öppning. Stomins placering på magen bestäms utifrån operationen som utförs, patientens magform och utifrån tarmens anatomiska uppbyggnad. En stomi kan vara permanent eller avsedd att vara tillfällig. En urinavledning kan också göras från tunntarmen om urinblåsan måste tas bort, till exempel på grund av cancer.
Stomins yta består av tarmens slemhinna och är en aning fuktig. Stomins storlek är individuell och ändrar i samband med återhämtningen. Man försöker konstruera en stomi under operationen så att den är ca 1–3 centimeter ovanför hudytan. Detta möjliggör att tarminnehållet kan bättre styras till en stomipåse.
Stomin känns inte, eftersom tarmens slemhinna inte har några känselnerver. Därför går det inte att uppfatta avföringsbehovet och kan inte kontrolleras. Därför används ett stomibandage som är planerad för stomin och som samlar upp tarmens innehåll.