Inget enskilt livsmedel har konstaterats öka risken för att insjukna i inflammatoriska tarmsjukdomar eller utlösa sjukdomens aktiva inflammationsfas. En god näringsstatus stöder dock återhämtningen i den aktiva fasen och ökar allmänt på välbefinnandet och orken.
När sjukdomen är i en lugn fas kan en som insjuknat i tarmsjukdomar ofta äta vanlig mat. Möjliga begränsningar vad gäller maten till exempel för att lindra funktionella tarmsymtom, planeras alltid individuellt. Ibland kan man behöva begränsningar i kosten för att förhindra tarmobstruktion om inflammationen har förorsakat förträngningar i tarmen. Om man ur kosten plockar bort enskilda maträtter eller grupper av födoämnen, såsom mjölkprodukter, bör man hitta ersättande alternativ. En begränsning av kosten kan leda till ett otillräckligt intag av vissa näringsämnen.
Energi- och proteinbehovet ökar i den aktiva sjukdomsfasen. Å andra sidan minskar ofta aptiten samtidigt och vikten går ner. Trots detta vore det viktigt att äta regelbundet. Vissa näringsämnen, såsom dåligt smältbara färska grönsaker eller spannmålsprodukter som innehåller rikligt med fibrer, kan öka smärtan och förvärra diarré, så man kan minska användningen av dessa produkter tills sjukdomen lugnar sig. Vid diarré förlorar man mer vätskor och salter, så man bör se till att ersätta dem. Det är bra att dricka mellan måltiderna. Vid behov kan näringen effektiveras med kompletterande näringsdrycker.
I svåra situationer planeras näringsterapi individuellt. En näringsterapeut kan vid behov hjälpa med planeringen av kosten och med att i praktiken genomföra den. Kosttillskott används när det finns behov.
| Behov av vätska och salter | Under diarré är det viktigt att dricka tillräckligt och lämpliga drycker. De bästa vätskorna är drycker som innehåller salter och socker men som är utspädda, såsom utspädd saft, te, mineralvatten, kött- och grönsaksbuljong och saftsoppor. |
| Proteinbehov | Till en aktiv tarmsjukdom hör att man förlorar protein när det sipprar blod från tarmen och maten kanske inte upptas så bra. Protein får man bäst från mjölkprodukter, kött, fisk och ägg. Kliniska näringspreparat kan användas för att tillsätta energi och protein i kosten. |
| Behovet av kalcium och D-vitamin | Behovet av kalcium och D-vitamin har ökat om sjukdomen är länge i ett aktivt tillstånd och man använder en kortisonbehandling. Källor för D-vitamin är solljus, fisk, mjölkprodukter, margarin och svampar. Under sjukdomens aktiva fas och under kortisonbehandling borde man använda kalcium- och D-vitamin-tillskott. Från hösten till våren rekommenderas tillskott av D-vitamin. D-vitamin förbättrar också kalciumupptaget. |
| Behovet av järn | Järnbrist kan förekomma. Symtom på detta kan vara till exempel trötthet, en allmän känsla av svaghet och nedsatt fysisk prestationsförmåga. Järn får man från produkter från djurriket, såsom rött kött, lever och blodmat. Färska grönsaker, bär och frukter som innehåller C-vitamin förbättrar upptaget av järn från spannmål och grönsaker. |
| B-vitamin och folsyra | B12-vitamin upptas i slutdelen av tunntarmen. En störning i upptagningen kan leda till brist på B12-vitamin och till en så kallad megaloblastisk anemi. Endast de som äter vegansk mat bör komplettera sin kost med B12-preparat. Folsyra fås från produkter av fullkornssäd, grönsaker, frukter och bär. Vissa läkemedel såsom metotrexat och sulfasalazin kan förorsaka brist på folsyra. De som planerar en graviditet, bör alltid börja ta ett folsyrareparat. |
| Stomins inverkan på näringen | Efter en stomioperation är det nödvändigt att få handledning av en näringsterapeut, i synnerhet efter en tunntarmsstomi. Med tunntarmens sekret förlorar vi bland annat vätskor och salter mer än normalt, vilka typiskt skulle upptas först i tjocktarmen. |
| Kronisk granulomatös inflammation i mun och läppregionen samt kost | En kronisk granulomatös inflammation i mun och läppregionen är ett sällsynt, men ökande problem hos barn och den hör möjligtvis samman med att Crohns sjukdom har blivit allt vanligare. Den förorsakar sår på munnens slemhinnor, spruckna läppar och rodnad på huden runt om. Spruckna läppar är också märkbart svullna och munhålans slemhinnor är gropiga. Tandköttet kan vara kraftigt rött och svullet och det kan finnas veck eller utbuktningar på slemhinnan samt upprepade aftor. Hos vissa lättar symtomen om man undviker kanel och bensoater i maten. Bensoater (E210-219) används som tillsatsämnen i till exempel drycker, saft och konserver. Bensoater finns naturligt i lingon, tranbär och hjortron. Kanel används som krydda i många olika bakverk samt i etniska maträtters kryddblandningar. |