De vanligaste orsakerna till långvarig leversjukdom i Finland är fettlever kopplad till övervikt, hög alkoholkonsumtion och en kombination av dessa. Mindre vanliga orsaker är bland annat kroniska virushepatiter (B-hepatit och C-hepatit), vissa ärftliga sjukdomar som hemokromatos, och autoimmuna sjukdomar som primär biliär kolangit och autoimmun hepatit.
Flera läkemedel, virus och andra sjukdomar kan också orsaka akut leverskada. I de flesta läker leverskadan då orsaken till skadan elimineras, men den kan också leda till akut leversvikt. Då man konstaterar leversjukdom är det viktigt att utreda bakgrundsfaktorerna till sjukdomen, både med tanke på behandling och uppföljning.
Vid långvarig leversjukdom syns förfettning av levern och/eller inflammation först. Om situationen pågår länge utvecklas ärrvävnad, alltså fibros. När fibrosutvecklingen gått tillräckligt långt leder den till levercirros. Fettlever och leverfibros är vanligtvis symtomfria. Även cirros kan i flera år vara symtomfri, tills komplikationer uppkommer. Komplikationer till levercirros är bland annat vätska i buken, dvs. ascites, blödning från matstrupens utvidgade vener, dvs. varicer, och gulfärgning av huden, dvs. ikterus. Även levercellscancer, dvs. hepatocellulärt karcinom, är en komplikation till cirros. När komplikationer till cirros uppkommer försämras prognosen avsevärt och därför är det viktigt att leversjukdomen konstateras redan tidigare, i den symtomfria fasen. Då kan man med förändringar i livsstilen förebygga komplikationer och till och med förhindra att sjukdomen framskrider. Vetskapen om en långt framskriden leversjukdom kan påverka bland annat val av medicinering vid behandling av andra sjukdomar och symtom.