Ögondroppar och -salvor är preparat som är avsedda för lokal behandling av ögat. Ibland behandlas ögonsjukdomar även med läkemedel som tas oralt, intraokulära injektioner eller akut i form av läkemedel som injiceras direkt i ett blodkärl.
Ögondroppar hör till behandlingen av många ögonsjukdomar och således är regelbunden användning av dem särskilt viktig.
Ögondroppar och -salvor är preparat som är avsedda för lokal behandling av ögat. Om patienten använder flera preparat samtidigt är det viktigt med doseringsordningen.
Tvätta alltid händerna innan du doserar ögondropparna.
Ögondropparna doseras före ögonsalvan, eftersom den tjockare salvan kan förhindra att läkemedlet i ögondropparna absorberas i ögat. Ögondropparna doseras en och en i ögonlocksfickan. Ögonsalvan lägs som en 1 cm lång sträng i den nedre ögonlocksfickan.
Man kan effektivisera ögondropparnas absorption genom att i några tiotals sekunder lätt trycka med fingertoppen i den inre ögonvrån. Detta förhindrar att läkemedlet leds till blodcirkulationen och från tårkanalen till näsan. Ögondroppsflaskan får inte vidröra ögat, ögonlocket eller ögonfransarna. Det är bra att hålla en paus på 5–15 minuter mellan olika ögondroppar.
De flesta ögonläkemedlen lämpar sig inte för användning med kontaktlinser. Av ögondroppar som är fria från konserveringsmedel och som doseras med engångspipetter finns det sådana som går att använda tillsammans med kontaktlinser.
Anvisningar om hur läkemedlet ska förvaras står på förpackningen och ska följas. En del preparat förvaras i kylskåp innan de tas i bruk, men under användning i rumstemperatur. Anteckna öppningsdatumet på sidan av ögondroppsflaskan eller tuben med ögonsalva.
Du rekommenderas att, då det är möjligt, använda ögondroppar som inte innehåller konserveringsmedel och som doseras med engångspipetter. De flesta ögonpreparaten tolereras väl, men det kan förekomma övergående lokal irritation och suddig syn.
Till exempel kan vården av svullnad i ögats skarpa område, som förknippas med våt åldersbetingad makuladegeneration och näthinnesjukdom orsakad av diabetes, vara läkemedelsbehandling som injiceras i ögats glaskropp. Också olika läkemedel som behandlar inflammation kan injiceras i ögats glaskropp. Kortison- och andra implantat planerade särskilt för intraokulär användning kan användas för behandling av vissa ögonsjukdomar.
I behandlingen av glaukom kan man ibland använda acetazolamid. Acetazolamid är det enda ögontrycksläkemedlet som intas oralt. Acetazolamid har många bieffekter särskilt vid långvarig användning, vilket begränsar användningen.
I samband med akut glaukomanfall kan man använda en mannitollösning som injiceras i blodkärl och vars osmotiska effekt kan hjälpa till att sänka ögontrycket.
Uppdaterad 21.11.2019
