Receptorerna på ögats näthinna reagerar på ljuset med en elektrisk impuls. De många nervcellerna på näthinnan förbehandlar nervimpulsen redan i ögat. Nervfibrerna i näthinnans ganglieceller bildar en synnerv som går från ögonhålans spets in i skallen.
Synnerven består av över en miljon nervfibrer, vars antal kan bedömas genom att undersöka synnervens ände, det vill säga papill inuti ögat. Nervfibrerna från olika delar av näthinnan ställer sig i en exakt ordning i synnerven. Den elektriska impulsen färdas längs synnerven till mellanhjärnan, varifrån synbanan fortsätter vidare till syncentrum i bakhuvudet.
Synnerverna sammanstrålar bakom ögonen och bildar en synnervskorsning, det vill säga chiasma. I synnervskorsningen korsas en del av nervfibrerna till den andra sidan så att förnimmelsen från den högra sidan av synfältet på båda ögonen i hjärnbarken i occipitalloben sker på den vänstra sidan och tvärtom.
Från detta primära syncentrum sprids synförnimmelsen brett även till många andra hjärnområden, med hjälp av vilka vi kan uppfatta saker och bland annat känna igen ansikten och text. Utan dessa associativa synområden skulle vi inte förstå och uppfatta det vi ser.