Synbarken kombinerar bilderna från de två ögonen till en enda tredimensionell bild. Detta kallas binokularitet eller samsyn. För en lyckad samsyn krävs att båda ögonen producerar en bild av liknande kvalitet. Om skillnaderna i synskärpan eller brytkraften i ögonen är stora, kan det bli svårt att uppnå samsyn. Om ögonen skelar, det vill säga tittar åt olika håll, störs samsynen och då ser vi två separata bilder. Bilden som överförs av de båda ögonen behandlas inte alltid jämlikt, utan bilden från det ena ögat används mer. Då kallas detta öga för det dominanta ögat. Om båda ögonen tittar mot samma objekt, är vi inte alltid medvetna om dominansen eller dess variation.
Binokulärseendet, det vill säga binokulariteten, möjliggör stereoseende, alltså djupseende. Med hjälp av stereoseendet kan vi observera avstånd mellan föremål. Stereoseendet möjliggörs av att ögonen är placerade bredvid varandra och därför producerar de en aning olika bilder av det objekt som betraktas. Dessa bilder bildar en enda tredimensionell bild i synbarken. Stereoseendet kan undersökas med hjälp av olika metoder.