Förutom förändringar i kroppen påverkar sjukdomen även den inre världen (känslor, tankar, upplevelser och beteende) och livsmiljön (mänskliga relationer, arbete och fritid). Alla reagerar på olika sätt när de blir sjuka. Man kan känna sig lättad när man får reda på orsaken till symtomen. Ibland kan det orsaka osäkerhet, rädsla och ångest. Man kan också oroa sig för hur familjen och närstående ska klara sig.
Sjukdomens svårighetsgrad varierar från person till person. En del klarar av att arbeta, medan andra kan få symtom redan vid lätt ansträngning. När man anpassar sig till sjukdomen upplever man sjukdomen som en följeslagare som man måste komma överens med. Sjukdomen är däremot inte hela livet. Man måste försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Man bör inte heller fundera på vad man kan ha förlorat, utan fokusera på vad man kan göra och vilka nya saker man kan lära sig.