Tuberkulos är en allmänfarlig smittsam sjukdom som oftast förekommer i lungorna.
Tuberkulos kan förekomma även i till exempel lungsäckarna, lymfkörtlarna, skelettet, urinvägarna och njurarna, i tarmarna, i det centrala nervsystemet, på huden och som en generaliserad infektion.
Undersökningar som görs vid misstanke om tuberkulos och behandling av tuberkulos är kostnadsfria baserat på lagen om smittsamma sjukdomar.
Det vanligaste symtomet på tuberkulos är långvarig hosta och upphostningar. Upphostningarna kan innehålla blod. Den insjuknade kan dessutom
ha feber
svettas på natten
ha dålig aptit
gå ner i vikt
eller vara ovanligt trött.
Man kan även ha andra symtom beroende på var i kroppen tuberkulosen sitter. Symtomen utvecklas vanligtvis långsamt.
Vid misstanke om tuberkulos tas en lungröntgen. Diagnosen bekräftas med tuberkulosfärgning, odling och nukleinsyrapåvisning av upphostningsprov. Färgningstestet visar om det finns smittorisk. Odlingen bekräftar att det rör sig om tuberkulosbakterier och visar bakteriestammens läkemedelskänslighet. Svaret på odlingen tar flera veckor.
Diagnostiken underlättas också av snabbare PCR-tester (nukleinsyraförstärkningstester) som görs på upphostning, andra sekret och vävnadsprover.
Vid behov kan även datortomografi och bronkoskopi utföras. Om man söker efter tuberkulos utanför lungorna, kan olika bilddiagnostiska undersökningar samt vävnads- eller sekretprover behövas.
Tuberkulos behandlas alltid med en kombination av minst fyra läkemedel, och vanlig läkemedelskänslig lungtuberkulos tar ett halvår att behandla.
Om tuberkulosen är svår eller om bacillen är motståndskraftig mot vanligen använda läkemedel behövs en längre behandlingsperiod och en kombination av flera läkemedel.
Om tuberkulosen är smittfarlig vårdas den sjuka till en början i ett luftisoleringsrum på sjukhuset. Genom isolering förhindrar man att smittan sprids till närstående, andra patienter och vårdpersonalen. Smittrisken minskar vanligtvis snabbt när behandlingen har inletts.
Tuberkulosmedicineringen ges alltid under övervakning. Utbildad personal finns med som stöd under läkemedelsbehandlingen och övervakar att man sväljer varje läkemedelsdos och följer upp eventuella biverkningar av läkemedlet.
Behandlingen övervakas vanligtvis antingen genom en videoövervakningsapplikation eller genom hälsostationen. Det är viktigt att läkemedelsbehandlingen genomförs utan avbrott för att förhindra att det utvecklas tuberkulosstammar som är motståndskraftiga mot läkemedlen.
BCG-vaccinet skyddar spädbarn och små barn mot de allvarligaste formerna av tuberkulos såsom hjärnhinneinflammation och generaliserad tuberkulos.
BCG-vaccinationen man får som barn skyddar inte i vuxen ålder. Sedan 2006 har BCG-vaccinet bara getts till barn i Finland som bedöms ha förhöjd risk att smittas av tuberkulos.
Det vanligaste symtomet på tuberkulos är långvarig hosta och upphostningar. Upphostningarna kan innehålla blod. Den insjuknade kan dessutom
ha feber
svettas på natten
ha dålig aptit
gå ner i vikt
eller vara ovanligt trött.
Man kan även ha andra symtom beroende på var i kroppen tuberkulosen sitter. Symtomen utvecklas vanligtvis långsamt.
Vid misstanke om tuberkulos tas en lungröntgen. Diagnosen bekräftas med tuberkulosfärgning, odling och nukleinsyrapåvisning av upphostningsprov. Färgningstestet visar om det finns smittorisk. Odlingen bekräftar att det rör sig om tuberkulosbakterier och visar bakteriestammens läkemedelskänslighet. Svaret på odlingen tar flera veckor.
Diagnostiken underlättas också av snabbare PCR-tester (nukleinsyraförstärkningstester) som görs på upphostning, andra sekret och vävnadsprover.
Vid behov kan även datortomografi och bronkoskopi utföras. Om man söker efter tuberkulos utanför lungorna, kan olika bilddiagnostiska undersökningar samt vävnads- eller sekretprover behövas.
Tuberkulos behandlas alltid med en kombination av minst fyra läkemedel, och vanlig läkemedelskänslig lungtuberkulos tar ett halvår att behandla.
Om tuberkulosen är svår eller om bacillen är motståndskraftig mot vanligen använda läkemedel behövs en längre behandlingsperiod och en kombination av flera läkemedel.
Om tuberkulosen är smittfarlig vårdas den sjuka till en början i ett luftisoleringsrum på sjukhuset. Genom isolering förhindrar man att smittan sprids till närstående, andra patienter och vårdpersonalen. Smittrisken minskar vanligtvis snabbt när behandlingen har inletts.
Tuberkulosmedicineringen ges alltid under övervakning. Utbildad personal finns med som stöd under läkemedelsbehandlingen och övervakar att man sväljer varje läkemedelsdos och följer upp eventuella biverkningar av läkemedlet.
Behandlingen övervakas vanligtvis antingen genom en videoövervakningsapplikation eller genom hälsostationen. Det är viktigt att läkemedelsbehandlingen genomförs utan avbrott för att förhindra att det utvecklas tuberkulosstammar som är motståndskraftiga mot läkemedlen.
BCG-vaccinet skyddar spädbarn och små barn mot de allvarligaste formerna av tuberkulos såsom hjärnhinneinflammation och generaliserad tuberkulos.
BCG-vaccinationen man får som barn skyddar inte i vuxen ålder. Sedan 2006 har BCG-vaccinet bara getts till barn i Finland som bedöms ha förhöjd risk att smittas av tuberkulos.
Uppdaterad 23.6.2025
