Vanliga frågor om vården av patient med variabel immunbrist (CVID)
I de tidiga stadierna av en akut febersjukdom är det inte tillrådligt att ge immunglobulin. Vanligtvis kan du ge dosen redan några dagar senare. Hos en patient som får ersättningsbehandling är immunglobulinnivåerna relativt stabila och en fördröjning på några dagar är vanligtvis inget problem.
Vaccin med levande försvagade mikrober får inte ges till en CVID-patient. Dessa inkluderar vaccinet mot gula febern och vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccinet).
Vid lindrigare antikroppsbrister överväger den behandlande läkaren vaccination från fall till fall.
Det är också säkert att ge CVID-patienter vacciner som endast innehåller delar av mikroben, inte hela mikrober. Dessa inkluderar det injicerbara influensavaccinet, pneumokockvaccinet, boostervaccin mot stelkramp och difteri samt coronavaccinet. CVID-patienter producerar lite antikroppar (ibland inte alls), vilket gör att vacciner är mindre effektiva än hos friska personer. Immunglobulinbehandling ger skydd mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering när vaccinationstäckningen bland befolkningen och blodgivare är hög.
De flesta patienter med antikroppsbrist behöver inte antibiotikaprofylax på något annat sätt än den allmänna befolkningen före tandvårdsbehandlingar. Även vid andra operationer kan man vanligtvis följa den opererande enhetens normala antibiotikaprofylaxpolicy.
Vid vissa immunbrister som påverkar funktionen hos fagocyter eller ätarceller kan en lättare användning av antibiotikaprofylax vara motiverad. Din läkare överväger frågan från fall till fall.
Om patienten redan har en långvarig antibiotikaprofylax bör antibiotikaprofylaxen som anknyter till operationen kontrolleras av en infektionsläkare.
I allmänhet är detta inget problem. Vissa läkemedel kan öka risken för njurbiverkningar hos personer som får immunglobulin. Immunglobulinbehandling kan eventuellt minska vacciners effektivitet.
Vanliga bakterieinfektioner i luftvägarna, t.ex. lunginflammation och bihåleinflammation, förekommer hos CVID-patienter. Om patienten inte har en historia av långvarig antibiotikaprofylax kan man välja ett standardantibiotikum, t.ex. amoxicillin, för behandling, som sedan kan riktas in på grundval av odlingsresultaten. Baserat på praktisk erfarenhet har det varit vanligt att ge CVID-patienter en något längre antibiotikakur än normalt – ungefär 1,5 gånger längre.
Kan immunoglobulinbehandling ges till en patient med feber?
I de tidiga stadierna av en akut febersjukdom är det inte tillrådligt att ge immunglobulin. Vanligtvis kan du ge dosen redan några dagar senare. Hos en patient som får ersättningsbehandling är immunglobulinnivåerna relativt stabila och en fördröjning på några dagar är vanligtvis inget problem.
Kan en CVID-patient vaccineras?
Vaccin med levande försvagade mikrober får inte ges till en CVID-patient. Dessa inkluderar vaccinet mot gula febern och vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccinet).
Vid lindrigare antikroppsbrister överväger den behandlande läkaren vaccination från fall till fall.
Det är också säkert att ge CVID-patienter vacciner som endast innehåller delar av mikroben, inte hela mikrober. Dessa inkluderar det injicerbara influensavaccinet, pneumokockvaccinet, boostervaccin mot stelkramp och difteri samt coronavaccinet. CVID-patienter producerar lite antikroppar (ibland inte alls), vilket gör att vacciner är mindre effektiva än hos friska personer. Immunglobulinbehandling ger skydd mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering när vaccinationstäckningen bland befolkningen och blodgivare är hög.
Behöver en patient med antikroppsbrist antibiotikaprofylax före operationer eller tandvård?
De flesta patienter med antikroppsbrist behöver inte antibiotikaprofylax på något annat sätt än den allmänna befolkningen före tandvårdsbehandlingar. Även vid andra operationer kan man vanligtvis följa den opererande enhetens normala antibiotikaprofylaxpolicy.
Vid vissa immunbrister som påverkar funktionen hos fagocyter eller ätarceller kan en lättare användning av antibiotikaprofylax vara motiverad. Din läkare överväger frågan från fall till fall.
Om patienten redan har en långvarig antibiotikaprofylax bör antibiotikaprofylaxen som anknyter till operationen kontrolleras av en infektionsläkare.
Interagerar immunglobulinbehandlingen med annan medicinering?
I allmänhet är detta inget problem. Vissa läkemedel kan öka risken för njurbiverkningar hos personer som får immunglobulin. Immunglobulinbehandling kan eventuellt minska vacciners effektivitet.
Skiljer sig antibiotikabehandling av infektioner hos CVID-patienter från den vanliga behandlingen?
Vanliga bakterieinfektioner i luftvägarna, t.ex. lunginflammation och bihåleinflammation, förekommer hos CVID-patienter. Om patienten inte har en historia av långvarig antibiotikaprofylax kan man välja ett standardantibiotikum, t.ex. amoxicillin, för behandling, som sedan kan riktas in på grundval av odlingsresultaten. Baserat på praktisk erfarenhet har det varit vanligt att ge CVID-patienter en något längre antibiotikakur än normalt – ungefär 1,5 gånger längre.
Uppdaterad 27.2.2023