Vad är en vårdrelaterad infektion?

Den mikrob som orsakar infektionen kommer oftast från patientens egen mikrobiota, t.ex. från den egna tarmen, slemhinnan eller huden. Exempelvis sjukhusförvärvade urinvägsinfektioner som anknyter till kateterbehandling, infektioner i operationssår och lunginflammation orsakas ofta av patientens egen bakteriestam. Dessa infektioner eller olika hudpenetrerande katetrar eller dräner kan också föra in bakterier i blodomloppet, vilket leder till en så kallad blododlingspositiv infektion eller sepsis. Under en operation kan bakterier komma in i såret från de omgivande vävnaderna eller från kanterna på den smutsiga huden under operationen, och under de följande veckorna blir såret eller hela operationsområdet infekterat. En vårdrelaterad infektion är alltså inte alltid orsakad av extern smitta eller ”sjukhusbakterier”, utan beror på att patientens egna mikrober tränger in i den normalt sterila vävnaden.

Naturligtvis kan en sjukhusförvärvad smitta också vara orsaken till en vårdrelaterad infektion. Virus som ligger bakom virala epidemier, såsom norovirus eller influensavirus, kan överföras till patienter också på sjukhus och kan då betraktas som vårdrelaterade infektioner. Bakterier kan också överföras från kontaktytor i miljön, andra patienter eller personal. På grund av den höga användningen av antimikrobiella medel hos patienter som vårdas på sjukhus är resistenta bakterier och sporer av Clostridium difficile antibiotisk diarré mycket vanliga i sjukhusmiljön, och risken för infektion med en sådan problembakterie är teoretiskt sett högre på sjukhus än utanför sjukhuset. Det är dock ingen orsak till att vara rädd för att gå till sjukhuset! Bakterierna är inte farligare än de som finns i världen utanför sjukhuset. För att förebygga infektioner fäster man på sjukhuset särskild uppmärksamhet vid rengöring av kontaktytor och personalen ser till att ha god handhygien före och efter varje patientkontakt. Dessutom kan man ibland, till exempel vid virusepidemier, stänga en hel avdelning så att inga nya patienter tas in förrän utbrottet har avtagit. I detta fall informeras de patienter som kommer till avdelningen i förväg.

Cirka 5–6 procent av patienterna på akutsjukhus brukar få en vårdrelaterad infektion, och cirka 10 procent av patienterna inom vården har vid varje given tidpunkt en vårdrelaterad infektion. Infektioner förlänger ofta sjukhusvistelsen. Vissa infektioner är en oundviklig konsekvens av behandlingen. Under cancer- och kemoterapibehandlingar är patientens motståndskraft ofta tillfälligt nedsatt, så att även en liten slemhinneförändring kan leda till infektion. Fördelarna med cancerbehandlingar uppväger dock i allmänhet den risk för infektion som är förknippad med dem. Vid en allvarlig infektionsrisk måste detta nyttoförhållande dock omprövas. Man uppskattar att i genomsnitt 20 procent av alla vanligt förekommande vårdrelaterade infektioner skulle kunna förebyggas genom hygien- och behandlingsåtgärder. Andelen som skulle kunna förhindras beror på typen av infektion. Sjukhusförvärvad lunginflammation kan vara svårare att förebygga om till exempel patientens förmåga att svälja är nedsatt och sekret läcker in i luftstrupen. Å andra sidan kan bland annat infektioner som är förknippade med katetrar ofta förebyggas, till exempel genom att man omedelbart tar bort kärlkanyler och urinkatetrar som blivit onödiga.

Vårdrelaterad infektion är en oönskad komplikation av behandlingen. Om en patient får en vårdrelaterad infektion under behandlingen som är oacceptabel sett till riskfaktorerna för infektionen eller konsekvenserna, kan Patientförsäkringscentralen bevilja patienten ersättning för den skada som uppstått. Patienten bör själv be om detta, och patientombudsmannen eller vårdpersonalen kan ge råd om detta. Vårdrelaterade infektioner är dock ofta lindriga och behandlingsbara, även om de ökar längden på, lidandet orsakat av och kostnaderna för behandlingen.

• Patientförsäkringscentralen (pvk.fi)