Rabies

Rabies är en virussjukdom som kan drabba i princip alla däggdjur. Rabies hos djur kallas hundgalenskap, och sjukdomen hos människor kallas vattuskräck. Rabies förekommer på alla kontinenter utom Antarktis. Upp till hälften av världens befolkning lever i områden där de är utsatta för smitta. Man uppskattar att mellan 50 000 och 60 000 människor dör av rabies varje år.

För människor är den främsta källan till rabiessmitta ovaccinerade husdjur (särskilt hundar) i Asien, Afrika samt Syd- och Centralamerika, i industriländer är källan vanligen vilda djur. I Europa förekommer rabies hos djur främst i Ryssland, Ukraina och Belarus. I områden där rabies som sprids av landlevande däggdjur har utrotats kan fladdermusrabies fortfarande förekomma. Finland har varit ett officiellt rabiesfritt land sedan 1991. Det senaste fallet av rabies hos ett importerat djur konstaterades hösten 2007 hos en valp som olagligt importerats till Finland från Indien. Fladdermusrabies har upptäckts hos fladdermöss i Finland 2009, 2016 och 2017.

Sjukdomen överförs till människor via saliv från ett djur som har drabbats av rabies. Människor smittas vanligtvis genom att bli bitna av ett sjukt djur, men det är också möjligt att bli smittad genom att bli slickad på ett sår eller på slemhinnor. Rabies smittar inte från en människa till en annan.

En finländsk resenär kan smittas om hen utsätts för rabies i ett rabiesområde utomlands, särskilt om hen blir biten av en herrelös hund eller katt. Ett smittsamt djur kan vara symtomfritt eller ha misstänkta rabiessymtom. Resenärer är ofta omedvetna om risken för rabies på resmålet. Efter att man blivit biten av ett djur utomlands bör man omedelbart uppsöka en läkare som kan bedöma sannolikheten för rabiesrisk. I Finland har man infört särskilda krav på vaccinering och hälsotester för import av djur för att förhindra import av rabies. Olaglig import av djur från ett rabiesområde kan medföra smittorisk och kan ha ödesdigra och kostsamma konsekvenser. Om ett djur misstänks ha rabies ska det anmälas till länsveterinären och ifall misstanken bekräftas fattar länsveterinären beslut om att avliva djuret. Misstanke om rabiesexponering i Finland orsakas också av bett av vilda djur vid den östra gränsen (särskilt vid den sydöstra gränsen) på grund av närheten till Ryssland, kontakt med fladdermöss samt ifall rabiesvaccinbete kommer i kontakt med slemhinnor eller skadad hud.

Efter exponering för rabies ska bitsåret sköljas med vatten och tvättas med tvål i cirka 15 minuter samt desinficeras med 70-procentig alkohol. Den exponerade personen bör påbörja en serie rabiesvaccineringar så snart som möjligt, helst inom 24 timmar efter exponeringen. Exakt samma behandling inleds, även om det har gått längre tid sedan exponeringen. Ett immunglobulin som innehåller antikroppar mot rabiesviruset finns också tillgängligt för förebyggande ändamål. Som behandling av bitsåret överväger man antibiotika och ser till att stelkrampsvaccinationen är i kraft.