De flesta av oss vet inte om vi är MRSA-bärare eller inte. Om man bor hemma är det sällan relevant, och därför undersöker man inte utan en särskild anledning huruvida någon är bärare eller inte.
MRSA kan hittas när bakterieodlingar används för att hitta orsaken till en infektion. På sjukhus kan man också leta efter MRSA i prover från huden och i näs-svalgprov från personer utan symtom (så kallade screeningprover) för att förhindra infektion.
Majoriteten av MRSA-bärarna drabbas aldrig av en infektion orsakad av MRSA.
MRSA orsakar oftast lindriga hudinfektioner, men postoperativa sår- och allmäninfektioner är också möjliga.
Det finns effektiva antibiotika för att behandla MRSA-infektioner. Vid ytliga hudinfektioner kan det räcka med lokal behandling och att öppna en eventuell abscess. Vid förekomsten av återkommande abscesser kan man också överväga en mer omfattande behandling, en så kallad rengöringsbehandling. Asymtomatiska smittbärare behöver inte behandlas.
MRSA kan spridas från person till person genom beröring. En stor del av MRSA-infektionerna diagnostiseras utanför sjukhuset. MRSA, liksom andra bakterier som ingår i hudens normala ytflora, kan spridas mellan familjemedlemmar. MRSA-epidemier förekommer också på sjukhus. Friska människor löper låg risk att drabbas av MRSA-infektion. MRSA sprids inte via luften.
Bärarskap av MRSA kan vara förknippat med obefogade rädslor och felaktiga attityder. Som beskrivs ovan löper MRSA-bärare inte någon väsentligt ökad risk för infektion. Bärarskap av MRSA är inte en sjukdom eller en risk för välbefinnandet för människor i omgivningen. Du behöver inte berätta om ditt bärarskap för någon utanför sjukhuset eller vårdstället.
Vid läkarbesök eller sjukhusvård bör du berätta att du eller din familjemedlem är bärare, eftersom denna information påverkar valet av antibiotika och de åtgärder som vidtas för att bekämpa infektion. Även på sjukhus är risken för att en bärare av MRSA ska utveckla en symtomatisk infektion inte särskilt stor, och bärarskapet påverkar inte tillgången till behandling.
På sjukhus försöker man förhindra att MRSA sprids från en patient till en annan, eftersom sjukhuspatienter är mer mottagliga för symtomatiska infektioner på grund av försvagat immunförsvar och olika åtgärder. Man har utarbetat riktlinjer för hälso- och sjukvårdspersonal om hur man motverkar spridning av MRSA både nationellt och per sjukvårdsdistrikt. Flera sjukhus upprätthåller ett elektroniskt register för att identifiera bärare.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är personalens, patienternas och besökarnas handhygien, som bygger på användning av alkoholbaserat handdesinfektionsmedel. Personalen ger dig vägledning i fråga om handhygien. Besök tillåts normalt enligt personalens anvisningar. Personalen använder skyddsutrustning vid nära vård. En MRSA-bärare placeras vanligtvis i ett enkelrum eller i ett rum med andra MRSA-bärare.
MRSA påverkar inte det normala livet (t.ex. hemmet, hobbyer, relationer, sex, besök av närstående såsom barnbarn, husdjur) på något sätt.
God hygien bör tillämpas i hemmet, oavsett om du är bärare av MRSA eller inte:
Tvätta händerna noggrant med tvål efter toalettbesök och innan du hanterar mat.
Fuktighetskräm förhindrar att huden spricker.
Familjemedlemmar har, även vid idrottsutövning, personliga handdukar, hygien- och kosmetikprodukter och rakhyvlar.
Utsöndrande sår och hudskador bör täckas. Använda sårförband slängs direkt i papperskorgen. För mer omfattande sår ska du följa de instruktioner som du fått från avdelningen. Tvätta händerna före och efter sårvård.
Engångsnäsdukar läggs i papperskorgen direkt efter användning och därefter tvättas händerna.
Vid städning används vanliga rengöringsmedel som kan köpas i butik.
För tvätt används och följs normala tvättmedel och tvättinstruktioner för textilier.
Vanliga kärl kan användas och diskas som vanligt. Kärlen tas i bruk när de är torra.
MRSA-bärarskap påverkar inte kvaliteten på en äldre persons vård eller tillgången till rekreation och rehabilitering. Personalen ger mer detaljerade instruktioner om enhetens förfaranden.
Om MRSA-bärarskap upptäcks innan enheten för serviceboende eller långtidsvård har valts ut kan detta, beroende på kommunen, påverka valet av enhet. I allmänhet strävar man efter att tillhandahålla privata rum och sanitära anläggningar och att utbilda personalen ordentligt.
Om MRSA-bärarskap påträffas hos en person som redan fått en plats på en service- eller långtidsvårdsinrättning påverkar det vanligtvis inte placeringen, men personalen och den boende informeras om detta.
Hur länge du är bärare är mycket individuellt. För vissa personer går det över omedelbart, för andra kan bärarskapet vara i flera år. Varaktigheten påverkas bland annat av långvariga sjukdomar, kroniska hudsjukdomar, ärftliga faktorer osv.
Hos en frisk person är bärarskapets varaktighet irrelevant och det undersöks inte rutinmässigt. För en person som behöver upprepade hälsovårdstjänster bedöms bärarskapets varaktighet från fall till fall med hjälp av bakterieodlingsprover. Bedömningen kan tidigast göras ett år efter det senaste positiva provet.
Anvisning som kan skrivas ut:
Uppdaterad 16.11.2017
