De flesta av oss vet inte om vi är MRSA-bärare eller inte. Om man bor hemma är det sällan relevant, och därför undersöker man inte utan en särskild anledning huruvida någon är bärare eller inte.
MRSA kan hittas när bakterieodlingar används för att hitta orsaken till en infektion. På sjukhus kan man också leta efter MRSA i prover från huden och svalget från personer utan symtom (så kallade screeningprover) för att förhindra infektion.
Majoriteten av MRSA-bärarna drabbas aldrig av en infektion orsakad av MRSA.
MRSA-bakterien orsakar infektioner som liknar dem som orsakas av vanliga stafylokocker. Hos barn och nyfödda är det vanligast med lindriga infektioner i ögonens bindhinna och hudinfektioner, till exempel svinkoppor. Det är också möjligt att drabbas av bland annat ledinfektioner, allmänna infektioner och lunginflammation.
Det finns effektiva antibiotika för att behandla MRSA-infektioner. Vid ytliga infektioner räcker det oftast med lokal behandling. Asymtomatiska smittbärare behöver inte behandlas.
MRSA kan spridas från person till person genom beröring. En stor del av MRSA-infektionerna diagnostiseras utanför sjukhuset. MRSA, liksom andra bakterier som ingår i hudens normala ytflora, kan spridas mellan familjemedlemmar. MRSA-epidemier förekommer också på sjukhus. Friska människor löper låg risk att drabbas av MRSA-infektion. MRSA sprids inte via luften.
Bärarskap av MRSA kan vara förknippat med obefogade rädslor och attityder. Bärarskap av MRSA är inte en sjukdom eller en risk för barns eller andra närståendes välbefinnande i hemmet. Du behöver inte berätta för någon i skolan, på dagis, i hobbyer eller någon annanstans utanför sjukvården att du bär på MRSA.
På sjukhus eller i en läkarmottagning är risken för vårdrelaterade infektioner något högre, till exempel på grund av hudpenetrerande katetrar, operationer, intensivvård eller sjukdomar som försvagar immunförsvaret. Om du eller en familjemedlem är smittbärare bör du tala om det för din läkare eller tandläkare, eftersom detta kan påverka valet av antibiotika, särskilt vid infektioner i hud och mjuka vävnader, och de åtgärder som vidtas för att förhindra infektion.
MRSA påverkar inte det normala livet (t.ex. hemmet, hobbyer, relationer, besök) på något sätt. Det finns inga restriktioner vad gäller att ha husdjur.
God hygien bör tillämpas i hemmet, oavsett om du är bärare av MRSA eller inte:
Tvätta händerna noggrant med tvål efter toalettbesök, efter att ha bytt blöjor och innan du hanterar mat.
Blöjor och engångsnäsdukar läggs i papperskorgen direkt efter användning och därefter tvättas händerna.
Pottor sköljs efter användning, tvättas vid behov och ställs att torka.
Familjemedlemmarna har personliga handdukar, även vid idrottsutövning, och kosmetikprodukter.
Fuktighetskräm förhindrar att huden spricker.
Utsöndrande sår och hudskador bör täckas. Använda sårförband slängs direkt i papperskorgen. För mer omfattande sår ska du följa de instruktioner som du fått från avdelningen. Tvätta händerna före och efter sårvård.
Vid städning används vanliga rengöringsmedel som kan köpas i butik.
För tvätt används och följs normala tvättmedel och tvättinstruktioner för textilier.
Vanliga kärl kan användas och diskas som vanligt. Kärlen tas i bruk när de är torra.
På sjukhus försöker man förhindra att MRSA sprids från en patient till en annan, eftersom sjukhuspatienter är mer mottagliga för symtomatiska infektioner på grund av försvagat immunförsvar och olika åtgärder. Riktlinjer för smittskydd för hälso- och sjukvårdspersonal har utarbetats både nationellt och per sjukvårdsdistrikt. Flera sjukhus upprätthåller en elektronisk påminnelse för att identifiera bärare.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är personalens, patienternas och besökarnas handhygien, som bygger på användning av alkoholbaserat handdesinfektionsmedel. [SA1] Personalen ger dig vägledning i fråga om handhygien. Besök tillåts normalt enligt personalens anvisningar. Personalen använder skyddsutrustning vid nära vård. Vanligtvis placeras en MRSA-bärare i ett enkelrum.
Med standardiserade aseptiska metoder kan man, t.ex. vid kateterinsättning och kirurgi, också förebygga infektioner orsakade av MRSA och andra ytbakterier i kroppen.
MRSA kräver inga särskilda åtgärder i daghem och skolor. Normala, god hygienpraxis bör iakttas. Social- och hälsovårdsministeriet har gjort en separat rekommendation om dem:
Hur länge du är bärare är mycket individuellt. MRSA-bärarskap hos barn minskar spontant med åldern. Varaktigheten påverkas bland annat av antibiotikabehandlingar, kroniska hudsjukdomar och ärftliga faktorer.
Hos friska barn är bärarskapets varaktighet irrelevant och undersöks inte rutinmässigt. Om en person måste läggas in på sjukhus vid upprepade tillfällen bedöms bärarskapets varaktighet från fall till fall med hjälp av ytkulturprover, tidigast ett år efter det senaste positiva provet.
Anvisning som kan skrivas ut:
Uppdaterad 16.11.2017
