Rabies

Rabies är en virussjukdom som kan drabba i princip alla däggdjur. Rabies hos djur kallas hundgalenskap, och sjukdomen hos människor kallas vattuskräck. Rabies förekommer på alla kontinenter utom Antarktis. Upp till hälften av världens befolkning lever i områden där de är utsatta för smitta. Man uppskattar att mellan 50 000 och 60 000 människor dör av rabies varje år.

För människor är den främsta källan till rabiessmitta ovaccinerade husdjur (särskilt hundar) i Asien, Afrika samt Syd- och Centralamerika, medan den i industriländer är vilda djur. I områden där rabies som sprids av landlevande däggdjur har utrotats kan fladdermusrabies fortfarande förekomma. Finland har varit ett officiellt rabiesfritt land sedan 1991. Det senaste fallet av rabies hos ett importerat djur konstaterades hösten 2007 hos en valp som olagligt importerats till Finland från Indien. Fladdermusrabies har upptäckts hos fladdermöss i Finland 2009, 2016 och 2017. Av områden nära Finland förekommer rabies i de baltiska länderna (utom Estland) och i Ryssland.

Efter exponering för rabies ska bitsåret sköljas med vatten och tvättas med tvål i cirka 15 minuter samt desinficeras med 70-procentig alkohol. Tvållösningen minskar risken för rabies med 90 procent. Den exponerade personen bör påbörja en serie rabiesvaccineringar så snart som möjligt, helst inom 24 timmar efter exponeringen. Exakt samma behandling inleds, även om det har gått längre tid sedan exponeringen. Ett immunglobulin som innehåller antikroppar mot rabiesviruset finns också tillgängligt för förebyggande ändamål och ges utöver vaccinering under vissa särskilda omständigheter. Som behandling av bitsåret påbörjar man en antibiotikakur och ser till att stelkrampsvaccinationen är i kraft.