Undersökningen används speciellt vid Crohns sjukdom, som kräver upprepade magnetundersökningar hos unga vuxna och till och med barn. Magnetundersökning kan också användas för att hitta orsaken till återkommande blockeringar och för att leta efter tumörer i tunntarmen. Magnetundersökning är en avbildningsmetod som baseras på kroppens magnetiska egenskaper. Röntgenstrålning används inte vid undersökningen.
Magnetundersökning av tunntarmen
Vid en magnetundersökning (MRT) får man exakta anatomiska och delvis funktionella bilder av tunntarmen.
Viktigt
Detaljerna i undersökningen kan variera mellan olika enheter. Läs alltid den patientanvisning du får i god tid före undersökningen.
Du får en patientanvisning som anger om du ska förbereda dig inför undersökningen.
Kom ihåg att fylla i förhandsuppgiftsblanketten och ta den med till undersökningen. Röntgenskötaren går igenom den med dig före undersökningen.
Om du har metall eller metalldelar i kroppen ska du på förhand kontakta den enhet som gör magnetundersökningen. Exempelvis pacemaker, protes, operationsclips inuti huvudet, metallfragment eller läkemedelspump kan kräva specialplanering och -förberedelser av personalen för genomförandet av magnetbildtagningen.
Däremot förhindrar ledproteser eller metaller som fästs i benet vid ortopediska operationer i regel inte bilddiagnostik, men berätta om dem för personalen vid magnetundersökningsenheten. Fyllningar i tänderna och motsvarande material i munnen är vanligtvis trygga.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen. En magnetbildtagning kan göras i alla faser av graviditeten om moderns sjukdom förutsätter det. I början av graviditeten strävar man för säkerhets skull efter att undvika magnetbildtagning. Beslutet om magnetbildtagning för en gravid kvinna fattas av en läkare.
Ett magnetkontrastämne rekommenderas inte under graviditeten, men beroende på vilken sjukdom modern har kan man efter övervägande även avvika från denna rekommendation. Användningen av ett magnetkontrastämne bestäms av din läkare. Vid amning föreligger inget hinder för användning av kontrastämne.
Reservera cirka 3 timmar för undersökningen.
45 minuter före undersökningen ska du dricka vätska som innehåller sorbitol. När du dricker vätskan är det bra om du rör på dig så att vätskan passerar bättre genom tarmen.
För undersökningen förflyttas du till ett undersökningsbord i en belyst och ventilerad magnettunnel. Under undersökningen kan du få ett magnetkontrastmedel i en ven. Din läkare bestämmer kontrastämnets dos. Kontrastämnet gör det lättare att tolka bilderna. Magnetkontrastmedlet innehåller gadolinium (inte jod) och försvinner ur kroppen med urinen inom några timmar.
Undersökningen är smärtfri och tar 30–90 minuter.
Under bildtagningen avger maskinen kraftigt knackande eller surrande ljud. Du får hörselskydd och eventuellt öronproppar. Via hörselskydden kan du lyssna på musik. Dessutom kan svängningar i magnetfältet orsaka små vibrationer vid undersökningsbord. Det är viktigt att du är så avslappnad och orörlig som möjligt under bildtagningen.
En magnetundersökning kräver ingen uppföljning och orsakar inga begränsningar i det normala livet. Alla kontrastämnen som använts i undersökningen lämnar kroppen via urinen inom några timmar. Drick mer vatten än vanligt efter undersökningen. Vatten gör att kontrastmedlet snabbare lämnar kroppen. Sorbitol kan orsaka flatulens, orolig mage och diarre.
Ammande mödrar bör ta en amningspaus efter undersökningen. Under pausen ska uttagen bröstmjölk hällas ut i avloppet. Vårdpersonalen kommer att ge mer detaljerade instruktioner om detta till ammande mödrar efter undersökningen.
Radiologen, det vill säga röntgenläkaren, undersöker bilderna och skriver sitt utlåtande Din behandlande läkare berättar om resultaten för dig och hur vården fortsätter. Kontakta vårdenheten om du inte har fått en mottagnings- eller telefontid.
Magnetbildtagningen är smärtfri och några biverkningar har inte konstaterats. Magnetundersökning lämpar sig dock inte för alla: vissa implantat och främmande föremål i kroppen, till exempel pacemaker, smärtpump eller metallsplitter kan förhindra bilddiagnostik eller förutsätta specialarrangemang.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen.
Hur förbereder jag mig inför magnetundersökning av tunntarmen?
Du får en patientanvisning som anger om du ska förbereda dig inför undersökningen.
Kom ihåg att fylla i förhandsuppgiftsblanketten och ta den med till undersökningen. Röntgenskötaren går igenom den med dig före undersökningen.
Om du har metall eller metalldelar i kroppen ska du på förhand kontakta den enhet som gör magnetundersökningen. Exempelvis pacemaker, protes, operationsclips inuti huvudet, metallfragment eller läkemedelspump kan kräva specialplanering och -förberedelser av personalen för genomförandet av magnetbildtagningen.
Däremot förhindrar ledproteser eller metaller som fästs i benet vid ortopediska operationer i regel inte bilddiagnostik, men berätta om dem för personalen vid magnetundersökningsenheten. Fyllningar i tänderna och motsvarande material i munnen är vanligtvis trygga.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen. En magnetbildtagning kan göras i alla faser av graviditeten om moderns sjukdom förutsätter det. I början av graviditeten strävar man för säkerhets skull efter att undvika magnetbildtagning. Beslutet om magnetbildtagning för en gravid kvinna fattas av en läkare.
Ett magnetkontrastämne rekommenderas inte under graviditeten, men beroende på vilken sjukdom modern har kan man efter övervägande även avvika från denna rekommendation. Användningen av ett magnetkontrastämne bestäms av din läkare. Vid amning föreligger inget hinder för användning av kontrastämne.
Reservera cirka 3 timmar för undersökningen.
Vad händer vid magnetundersökning av tunntarmen?
45 minuter före undersökningen ska du dricka vätska som innehåller sorbitol. När du dricker vätskan är det bra om du rör på dig så att vätskan passerar bättre genom tarmen.
För undersökningen förflyttas du till ett undersökningsbord i en belyst och ventilerad magnettunnel. Under undersökningen kan du få ett magnetkontrastmedel i en ven. Din läkare bestämmer kontrastämnets dos. Kontrastämnet gör det lättare att tolka bilderna. Magnetkontrastmedlet innehåller gadolinium (inte jod) och försvinner ur kroppen med urinen inom några timmar.
Undersökningen är smärtfri och tar 30–90 minuter.
Under bildtagningen avger maskinen kraftigt knackande eller surrande ljud. Du får hörselskydd och eventuellt öronproppar. Via hörselskydden kan du lyssna på musik. Dessutom kan svängningar i magnetfältet orsaka små vibrationer vid undersökningsbord. Det är viktigt att du är så avslappnad och orörlig som möjligt under bildtagningen.
Vad bör beaktas efter Magnetundersökning av tunntarmen?
En magnetundersökning kräver ingen uppföljning och orsakar inga begränsningar i det normala livet. Alla kontrastämnen som använts i undersökningen lämnar kroppen via urinen inom några timmar. Drick mer vatten än vanligt efter undersökningen. Vatten gör att kontrastmedlet snabbare lämnar kroppen. Sorbitol kan orsaka flatulens, orolig mage och diarre.
Ammande mödrar bör ta en amningspaus efter undersökningen. Under pausen ska uttagen bröstmjölk hällas ut i avloppet. Vårdpersonalen kommer att ge mer detaljerade instruktioner om detta till ammande mödrar efter undersökningen.
Radiologen, det vill säga röntgenläkaren, undersöker bilderna och skriver sitt utlåtande Din behandlande läkare berättar om resultaten för dig och hur vården fortsätter. Kontakta vårdenheten om du inte har fått en mottagnings- eller telefontid.
Finns det några risker med magnetundersökning av tunntarmen?
Magnetbildtagningen är smärtfri och några biverkningar har inte konstaterats. Magnetundersökning lämpar sig dock inte för alla: vissa implantat och främmande föremål i kroppen, till exempel pacemaker, smärtpump eller metallsplitter kan förhindra bilddiagnostik eller förutsätta specialarrangemang.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen.
Relaterat till ämnet
Uppdaterad 21.10.2025