Magnetundersökningen av hjärtat används allt oftare för att utreda orsaken till en hjärtsjukdom om den inte har identifierats efter en ultraljudsundersökning och andra grundläggande utredningar. Magnetundersökningen baseras på vävnadssignaler som genereras av ett starkt magnetfält och är bra på att urskilja bland annat hjärtats strukturer.
Magnetundersökning av hjärtat
En magnetundersökning av hjärtat ger detaljerad information om hjärtats uppbyggnad och funktion.
Viktigt
Detaljerna i undersökningen kan variera mellan olika enheter. Läs alltid den patientanvisning du får i god tid före undersökningen.
Du får en patientanvisning som anger om du ska förbereda dig inför undersökningen.
Kom ihåg att fylla i förhandsuppgiftsblanketten och ta den med till undersökningen. Röntgenskötaren går igenom den med dig före undersökningen.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen.
Eftersom bildtagningen sker i ett starkt magnetfält ska du ta av dig alla metallföremål som klockor, glasögon, avtagbara tandproteser, smycken, mobiltelefoner och alla bankkort innan du går in i undersökningsrummet.
Metallföremål i hjärtat, till exempel kranskärlsstentar eller pacemakerledningar, utgör inget hinder för en magnetbildtagning, men pacemakerledningar kan störa bildkvaliteten och pacemakern måste kontrolleras före och efter undersökningen.
Magnetundersökningsapparaten är ett ihåligt rör som du får lägga dig i. Röret har en diameter på 60–70 cm och är öppet i båda ändar, väl upplyst och ventilerat.
Under en magnetundersökning av hjärtat ger man vanligtvis ett kontrastämne genom en kanyl som man sätter i en ven i handleden. Man fäster EKG-kablar på din bröstkorg och placerar en så kallad bildspole över bröstet.
Under bildtagningen avger magnetkameran ett högt ljud, och därför får du bära hörselskydd. Magnetbildtagning av hjärtat tar cirka 45 minuter. Under hela bildtagningen har du möjlighet att komma i kontakt med skötaren via ett kommunikationssystem. För att bildtagningen ska lyckas är det viktigt du ligger stilla.
En magnetundersökning av hjärtat kräver ingen uppföljning och orsakar inga begränsningar i det normala livet. Alla kontrastämnen som använts i undersökningen lämnar kroppen via urinen inom några timmar. I regel är magnetkontrastämnena väl tolererade och allvarliga allergiska reaktioner är sällsynta. Eventuella reaktioner kan förebyggas och behandlas med medicinering.
Om det har använts kontrastmedel i undersökningen ska ammande mödrar hålla en amningspaus efter undersökningen. Under pausen ska uttagen bröstmjölk hällas ut i avloppet. Vårdpersonalen kommer att ge mer detaljerade instruktioner om detta till ammande mödrar efter undersökningen.
Radiologen, det vill säga röntgenläkaren, undersöker bilderna och skriver sitt utlåtande Din behandlande läkare berättar om resultaten för dig och hur vården fortsätter. Kontakta vårdenheten om du inte har fått en mottagnings- eller telefontid.
Magnetbildtagningen är smärtfri och några biverkningar har inte konstaterats.
Magnetundersökning lämpar sig dock inte för alla: vissa implantat och främmande föremål i kroppen, till exempel pacemaker och metallsplitter kan förhindra bilddiagnostik eller förutsätta specialarrangemang. Datortomografi av hjärtat är en alternativ undersökningsmetod i dessa fall.
Hur förbereder jag mig inför en magnetundersökning av hjärtat?
Du får en patientanvisning som anger om du ska förbereda dig inför undersökningen.
Kom ihåg att fylla i förhandsuppgiftsblanketten och ta den med till undersökningen. Röntgenskötaren går igenom den med dig före undersökningen.
Om du vet eller misstänker att du är gravid, ska du berätta om det för den behandlande läkaren eller senast när du kommer till undersökningen.
Vad händer vid en magnetundersökning av hjärtat?
Eftersom bildtagningen sker i ett starkt magnetfält ska du ta av dig alla metallföremål som klockor, glasögon, avtagbara tandproteser, smycken, mobiltelefoner och alla bankkort innan du går in i undersökningsrummet.
Metallföremål i hjärtat, till exempel kranskärlsstentar eller pacemakerledningar, utgör inget hinder för en magnetbildtagning, men pacemakerledningar kan störa bildkvaliteten och pacemakern måste kontrolleras före och efter undersökningen.
Magnetundersökningsapparaten är ett ihåligt rör som du får lägga dig i. Röret har en diameter på 60–70 cm och är öppet i båda ändar, väl upplyst och ventilerat.
Under en magnetundersökning av hjärtat ger man vanligtvis ett kontrastämne genom en kanyl som man sätter i en ven i handleden. Man fäster EKG-kablar på din bröstkorg och placerar en så kallad bildspole över bröstet.
Under bildtagningen avger magnetkameran ett högt ljud, och därför får du bära hörselskydd. Magnetbildtagning av hjärtat tar cirka 45 minuter. Under hela bildtagningen har du möjlighet att komma i kontakt med skötaren via ett kommunikationssystem. För att bildtagningen ska lyckas är det viktigt du ligger stilla.
Vad bör beaktas efter magnetundersökning av hjärtat?
En magnetundersökning av hjärtat kräver ingen uppföljning och orsakar inga begränsningar i det normala livet. Alla kontrastämnen som använts i undersökningen lämnar kroppen via urinen inom några timmar. I regel är magnetkontrastämnena väl tolererade och allvarliga allergiska reaktioner är sällsynta. Eventuella reaktioner kan förebyggas och behandlas med medicinering.
Om det har använts kontrastmedel i undersökningen ska ammande mödrar hålla en amningspaus efter undersökningen. Under pausen ska uttagen bröstmjölk hällas ut i avloppet. Vårdpersonalen kommer att ge mer detaljerade instruktioner om detta till ammande mödrar efter undersökningen.
Radiologen, det vill säga röntgenläkaren, undersöker bilderna och skriver sitt utlåtande Din behandlande läkare berättar om resultaten för dig och hur vården fortsätter. Kontakta vårdenheten om du inte har fått en mottagnings- eller telefontid.
Finns det några risker med magnetundersökning av hjärtat?
Magnetbildtagningen är smärtfri och några biverkningar har inte konstaterats.
Magnetundersökning lämpar sig dock inte för alla: vissa implantat och främmande föremål i kroppen, till exempel pacemaker och metallsplitter kan förhindra bilddiagnostik eller förutsätta specialarrangemang. Datortomografi av hjärtat är en alternativ undersökningsmetod i dessa fall.
Relaterat till ämnet
Uppdaterad 12.11.2025