Under intensivvården behövs ofta behandlingsmetoder som kan vara alltför svåra att klara av i vaket tillstånd. Till exempel är respiratorbehandlingen ofta så tung i början av intensivvården att patienten måste sövas ned. Förvirringen som är förknippad med intensivvård kan vara så allvarlig att en kortvarig nedsövning är nödvändig för patientens egen säkerhet och för att vården ska kunna genomföras.
Nedsövande läkemedel används bara så länge det behövs. Doserna hålls så låga som möjligt för att undvika biverkningar av medicineringen. I bästa fall lugnar den sövande medicineringen endast patienten så att hen kan hålla sig vaken under intensivvården och klarar av behandlingen utan störande symtom.
Vanligtvis avbryts den kontinuerliga sövande medicineringen minst en gång om dagen för att man ska få en uppfattning om medvetandegraden. Att vara vaken under intensivvård är inte farligt och orsakar ingen rädsla eller ångest för patienten om smärtan och ångesten kontrolleras väl med andra behandlingar.