Intensivvården under graviditeten och efter förlossningen är ett teamarbete där intensivvårdsläkarna, förlossningsläkaren, barnmorskorna, fysioterapeuterna, barnläkarna och vid behov läkare från andra specialiteter deltar. De flesta problemen under den tidiga graviditeten, såsom allvarlig havandeskapsförgiftning, kan behandlas under förlossningssjukhusets övervakning. Om föderskan till exempel behöver dialys, långvarig respiratorbehandling eller behandling för hjärt- eller leversvikt, flyttas hon direkt till intensivvårdsavdelningen.
Inom intensivvården stöds livsprocesserna och man erbjuder riktad läkemedels- och maskinbehandling, t.ex. andningsstöd med en respirator eller mask med övertryck. Blodcirkulationen kan stödjas med hjälp av medicinering eller en hjärt-lungmaskin. Njur- och leverfunktionen stöds med egna substitutionsbehandlingar (dialys eller MARS). Vissa behandlingar, t.ex. respiratorvård, kräver anestesi.
Under graviditeten vårdas kvinnan och barnet som föds som en helhet på intensivvårdsavdelningen. Barnmorskan registrerar barnets hjärtslag och förlossningsläkaren fattar beslut om förlossningen. Intensivvårdsläkaren samordnar moderns vård och de gemensamma vårdbesluten. Barnläkarna informeras om tidpunkten för födseln. De tar ansvar för vården av det nyfödda barnet tillsammans med barnmorskor och barnsjukskötare. Efter förlossningen ägnas särskild uppmärksamhet på intensivvårdsavdelningen åt att övervaka blödningen och livmoderns återhämtning.
Även under en kort period av intensivvård förlorar patienten muskelvävnad och styrka, men återhämtningen är vanligtvis snabbare för kvinnor som har fött barn än för andra patienter. Rehabilitering under ledning av fysioterapeuter börjar redan under intensivvårdsperioden. Du kan börja amma ditt barn om det är tillåtet med den medicinering du tar. Läkemedel som används inom intensivvården är dock ofta kontraindicerade, dvs. ett hinder för amningen. Från intensivvårdsavdelningen flyttas mamman till en vård- eller övervakningsavdelning för fortsatt vård.