Lungkollaps – sjukdomen gav sig tillkänna
I sextioårsåldern lade knäna av, jag fick svårare att gå och kunde inte riktigt röra mig som jag ville. Jag gick mycket i mitt arbete, och eftersom det inte fanns något stillasittande arbete att tillgå gick jag i individuell förtidspension 2001. Jag köpte en motionscykel och började rehabilitera mig. Genom flitig rehabilitering och med hjälp av en kiropraktor är benen i form igen och jag kan fortsätta motionera.
Samma år fick jag den första tobaksrelaterade sjukdomen. Lungorna var så utvidgade att jag fick en bristning i den högra lungan efter ett hostanfall, vilket resulterade i en lungkollaps. Då fick jag lära mig vad lungemfysem innebar. Då var jag irriterad över att jag hade förstört min hälsa genom att röka, men jag insåg snabbt att det inte var någon idé att lägga någon energi på det. Det som är gjort kan inte göras ogjort. Man behandlar lungkollaps genom att suga ut luft ur lungsäcken så att lungan kan expandera och väntar på att bristningen försluts av sig själv.
Sjukdomen kom tillbaka efter sex månader. Av någon anledning hamnade jag på "fel" avdelning på Hyvinge sjukhus, alltså inte på avdelningen för lungsjukdomar. Tidigare var behandlingsrekommendationen att man skulle göra en korrigerande operation efter att bristningen kommit tillbaka av sig själv tre gånger. Den nya rekommendationen var man skulle operera då bristningen kommit tillbaka två gånger, eftersom den tydligen skulle komma tillbaka ändå. Informationen hade dock inte nått den avdelning där jag behandlades. Därför drog behandlingsperioden ut på tiden eftersom man trodde att bristningen hade förslutits, men efter att man tagit bort sugslangen kollapsade lungan igen. Behandlingsperioden varade i 15 dygn.
Till slut gjorde man en titthålsoperation, där man till min förvåning "limmade" ihop det brustna området med hjälp av en skurnylon som man brukar använda i köket. På efterkontrollen frågade jag om jag fick motionera på ansträngande nivå. Vad gällde operationen fick jag det.
Jag diagnostiserades med KOL
Ett par år senare diagnostiserades jag med en annan tobaksrelaterad sjukdom, lindrig KOL/kronisk obstruktiv lungsjukdom. Jag hade tur i och med att lungkliniken vid Lojo sjukhus på den tiden fortfarande anordnade så kallade första hjälpen-dagar, där man fick information om sjukdomen och dess behandling. Snart fick jag också vara med på den rehabilitering för personer med KOL som FPA betalade för på utbildningscentret Hoikka i Sastamala, som då fortfarande ägdes av Andningsförbundet. Vi var tolv personer i gruppen och jag var den enda som hade fått information som den man fick på första hjälpen-dagen.
Till min förvåning konstaterade jag också att fyra personer som fortfarande rökte hade godkänts för rehabilitering. Jag tycker att rökavvänjningen bör ske på den egna hälsocentralen innan man får börja med rehabilitering.
Till min förvåning konstaterade jag också att fyra personer som fortfarande rökte hade godkänts för rehabilitering. Jag tycker att rökavvänjningen bör ske på den egna hälsocentralen innan man får börja med rehabilitering.
Tredje sjukdomen – Kranskärlssjukdom
Den tredje tobaksrelaterade sjukdomen, kranskärlssjukdom, diagnostiserades ett år efter KOL. Eftetrsom jag idrottat i min ungdom hade jag lärt mig att lyssna på min kropp. När jag löptränade började jag känna en mycket svag smärta i bröstet. Jag tog hjälp av en pulsmätare och när den visade en puls på 110–115 började jag få ont i bröstet. När jag minskade farten gick smärtan över.
Jag gick till läkaren och trodde att smärtan säkert berodde på lungorna eftersom jag alltid hade fått höra att hjärtat slår som en dieselmotor, långsamt men hårt. Efter ett EKG-stresstest fick jag göra en kontraströntgen där man konstaterade totalt elva blockeringar i kranskärlen, varav tre var över 90 procent. 2005 var det så dags för en bypassoperation.
Uthållighetsidrotten i min ungdom och motionsutövandet under senare år hade stor betydelse för att jag upptäckte sjukdomen i tid utan att få en infarkt och att jag återhämtade jag mig snabbt efter operationen och kunde återgå till att motionera aktivt.