Egenvård
Jag fick bra instruktioner för egenvård på första hjälpen-dagen och rehabiliteringen. På första hjälpen-dagen talade läkaren om sjukdomen i cirka en timme. Rehabiliteringsskötaren lärde ut rätt teknik för att ta läkemedel, vilket är viktigt när man tar läkemedel som man andas in, och tekniker för att avlägsna slem. Fysioterapeuten lärde ut rätt andningsteknik och gav instruktioner för hemgympa.
Under rehabiliteringen lyfte man också fram vikten av motion och betonade att KOL är en obotlig sjukdom som inte kan botas med läkemedel. Läkemedel gör det lättare att andas. Med aktiv motion kan man bromsa sjukdomsutvecklingen.
Till följd av rehabiliteringen började jag motionera aktivt och regelbundet, och min frus uppmuntran och medverkan har spelat en stor roll. Hon tar en rask promenad varje dag. Jag har sagt: "Frugan tar en promenad varje dag, men som tur är har hon hittills kommit tillbaka. "Vi tar promenader tillsammans de dagar då det inte är gympa, utom på lördagar, som är min vilodag.
På vintern går vi till gymmet en gång i veckan för att gå på en slags cirkelgympa, där man gör två 50-sekunderserier med 20 sekunders paus på varje station med ett motstånd som gör att man orkar göra tolv repetitioner i en serie. På måndagar och fredagar går vi till idrottscentret i Lojo. Där går vi på den intensivaste gympan där man svettas redan halvvägs genom uppvärmningen. På sommaren går vi cirka 7–8 km långa raska promenader med eller utan stavar i en genomsnittlig hastighet av 5–6 km/h.
Med den motionsmängden försämras min lungfunktion med mindre än 1 procent per år. När jag diagnostiserades med sjukdomen för tolv år sedan var lungfunktionen 70 procent. Nu är den 59 procent. Orörlighet är den stora fienden för en andningssjuk patient.
Många andningssjuka personer säger att de inte kan motionera eftersom de blir andfådda. Man måste skilja mellan andfåddhet och andnöd. Syftet med motion är att bli lagom andfådd.
Rätt kost spelar också en viktig roll, eftersom andningen förbrukar mycket energi. Sjukdomen gör att promenaderna är den enda gången då vi är tysta, eftersom man inte kan prata och gå raskt samtidigt om man har KOL.
Om vi skulle gå i en takt som rekommenderas för friska människor, dvs. så att man kan "prata utan att flåsa", skulle vi gå så långsamt att det inte skulle kunna kallas motion. Vi har gjort oss av med bilen, vilket innebär att vi går mycket till fots. Det gör det också lättare att hålla sig i form.