Smärtsignalerna går genom nervbanorna från kroppen till hjärnan. Dessa banor som tar med sig signaler kallas uppåtgående banor..
Men från hjärnan går det också nervbanor till ryggmärgen. Dessa kallas nedåtgående banor.Genom dessa kan hjärnan öka eller minska antalet smärtsignaler som når ända fram till hjärnan. Detta kallas smärtreglering.
Smärtregleringssystemet kan skadas
De nervbanor som transmitterar smärtsignaler fungerar som en hiss där signalerna går från kroppen till hjärnan. När smärtan drar ut på tiden kan hissbromsarna, dvs. smärtregleringssystemet försämras. Då transmitteras fler smärtsignaler än normalt till hjärnan, och smärtan fortsätter.
Till exempel sömnproblem, stress eller depressivitet kan försvaga smärtregleringssystemet. Likaså kan förändringar i transmittornivåerna få dessa bromsar i olag.
Hjärnan tolkar långvarig smärta som ett hot
Hjärnans informationsbehandling påverkar smärtregleringen.
Hjärnan omvandlar fortlöpande information som tas emot från kroppens sinnesreceptorer. Av de smärtsignaler som når hjärnan är hjärnan mer benägen att välja vissa signaler för behandling framom andra.
Hjärnan fäster lättare uppmärksamhet vid smärtsignaler som avviker från det normala eller som verkar hotande. Med tanke på överlevnaden är det förnuftigt, eftersom dessa smärtimpulser kan tyda på skador som kräver reaktioner.
Om en person lider av långvarig smärta kan hen uppleva ovisshet, rädsla och hjälplöshet. Hjärnan tolkar dessa känslor som hotande och börjar fokusera på smärtan.