Läkemedelsbehandling av cancersmärta

Det finns många olika smärtstillande läkemedel för cancersmärta. Utdragen cancersmärta behandlas ofta med opioider. Det finns internationellt beprövade anvisningar om användning av opioider som också hälso- och sjukvården i Finland följer

Världshälsoorganisationen WHO utvecklade på 1980-talet en enkel modell för läkemedelsbehandling av cancersmärta. Avsikten med modellen är att möjliggöra en god smärtlindring för alla som lider av cancersmärta, oberoende av vårdplats. Grundprinciperna för den s.k. trappstegsmodellen tillämpas världsomfattande inom hälso- och sjukvården.

Trappstegsmodellen är effektiv för långvarig cancersmärta. Fyra av fem cancerpatienter får hjälp för sin smärta genom läkemedelsbehandlingen som planerats med hjälp av modellen. Komplicerad cancersmärta kräver ofta även övriga behandlingsmetoder.

Behandling av cancersmärta enligt smärtans intensitet (klicka på bilden för att göra den större). Då smärtans intensitet ökar stärks medicineringen och vid behov används förutom läkemedel även andra behandlingsmetoder.

Antiinflammatoriska läkemedel

Antiinflammatoriska läkemedel lindrar en lokal infektion och kan vara effektiva särskilt för smärta som orsakas av metastaser som cancertumören skickat till benvävnaden. Användningen av antiinflammatoriska läkemedel bör övervägas vid varje enskild patient, eftersom de kan förorsaka olika slags biverkningar.

Antiinflammatoriska läkemedel irriterar magens slemhinna. Om patienten redan använder något annat läkemedel som irriterar slemhinnan, såsom kortison, rekommenderas antiinflammatoriska läkemedel vanligtvis inte. Även hög ålder, astma, medicinering som påverkar blodets koagulation, njursvikt och vissa cellgifter (cytostatika) kan utgöra ett hinder för användningen av antiinflammatoriska läkemedel.

Antiinflammatoriska läkemedel fås också receptfritt på apoteket. Det är viktigt att patienten meddelar läkaren om han eller hon använder ett receptfritt läkemedel. En samtidig användning av flera antiinflammatoriska läkemedel eller stora läkemedelsdoser effektiverar inte smärtlindringen. Tvärtom kan det öka biverkningarna.

Användningen av antiinflammatoriska medel kan orsaka biverkningar. Korrekt använda är de effektiva och trygga. Läkaren fastställer medicineringens lämplighet för varje patient.

Eventuella biverkningar är:

  • irritation i magtarmkanalens slemhinna och blödning
  • höjning av blodtrycket, försämring av hjärtsvikt
  • svullnader
  • försämring av astma
  • ökning i blödningsbenägenheten särskilt om andra läkemedel som påverkar blodets koagulation används samtidigt
  • försämring av njursvikt

Paracetamol

Paracetamol påminner om antiinflammatoriska läkemedel men är lite svagare till effekten. Paracetamol lindrar smärta men inte en infektion. Paracetamol lämpar sig för alla åldrar, förutsatt att doserna hålls inom rekommenderade gränser. För stora doser kan orsaka leverskador.

Opioider

Om det antiinflammatoriska läkemedlet eller paracetamolet i sig självt inte lindrar cancersmärtan, kan läkaren ordinera ett läkemedel inom opioidgruppen att användas parallellt med dem. Opioider utgör en vanlig läkemedelsgrupp vid behandling av cancersmärta. Med hjälp av dem lindras smärta som uppkommer när cancertumören skadar vävnaden.

Morfin och övriga starka opioider lindrar effektivt cancersmärta. Starka opioider som används vid behandling av cancersmärta är morfin, oxikodon, fentanyl, metadon och hydromorfon. Mildare opioidpreparat, t.ex. kodein, tramadol och buprenorfin, används sällan för behandling av cancersmärta. Deras effekt är begränsad och de kan ha samverkan med andra läkemedel.

Starka opioider är specialersättningsgilla för patienter som lider av cancersmärta. Läkaren utfärdar ett B-intyg över medicineringen som patienten skickar till FPA. Ytterligare information om specialersättningsgilla läkemedel hittar du på FPA:s sidor (länken öppnar ett nytt mellanblad).

Doseringssätt

När smärtan är fortgående eller upprepas flera gånger om dagen doseras den starka opioiden regelbundet som ett långverkande preparat. Det vanligaste sättet att dosera opioiden är genom munnen.

Opioiden kan doseras även via ett plåster som läggs på huden. Från huden absorberas läkemedlet till blodcirkulationen och påverkar därifrån det centrala nervsystemet. När man väljer doseringssätt strävar man till att följa patientens önskemål. För patienter som ofta badar bastu är ett opioidplåster inte det bästa alternativet. Att bada bastu är tryggt endast under de dagar plåstret byts, dvs. var tredje dag.

Smärtan kan ibland öka i intensitet av sig själv, till följd av fysisk belastning eller annat irritament. Då ordinerar läkaren patienten snabbverkande extra smärtstillande läkemedel att tas parallellt med basopioiden. Extra smärtstillande läkemedel kallas också för smärtstillande genombrottsläkemedel. Det kan vara till stor hjälp för patienten då de varierande situationerna i vardagen gör smärtkontrollen utmanande. Extra smärtstillande kan doseras som en kapsel eller lösning som tas genom munnen eller som ett preparat som doseras på munnens eller näsans slemhinna, varmed läkemedlet absorberas direkt till blodcirkulationen. Om behovet av extra smärtstillande är stort, beslutar den behandlande läkaren vanligtvis att höja dosen på basopioiden.

För lindring av svår cancersmärta kan opioiderna doseras intravenöst eller under huden som fortlöpande dropp, ibland också i det s.k. spinalområdet som omger ryggmärgen (nära ryggmärgen). Då används en bärbar pump som fungerar med batterier.

Dos

Till en början ges en liten dos av opioidläkemedel till patienten. Läkaren kan höja dosen gradvis tills patienten upplever att smärtlindringen är tillräcklig. Opioider har inge övre doseringsgräns. Deras dosering kan höjas enligt smärtans intensitet tills en god smärtlindring uppnås.

När cancersmärtan uppträder ofta och den är kraftig är det skäl att ta läkemedlet regelbundet. Det lönar sig att ta läkemedlet samma tid varje dag. Om man glömmer att ta läkemedlet eller om intervallen mellan doserna förlängs av någon annan orsak, kan smärtan bli kraftigare.

Biverkningar

Det finns inga betydande skillnader mellan effekten av olika starka opioider. Deras biverkningar är också likartade. Det kan dock finnas individuella skillnader mellan patienter beträffande opioidernas effekt och biverkningar. Övrig medicinering samt grundsjukdomar såsom njursvikt kan påverka opioidernas effekt eller biverkningar. Om det uppkommer biverkningar kan de lindras genom att ändra på opioidens dosering eller genom läkemedel som lindrar biverkningarna.

I samband med att opioidmedicineringen påbörjas kan många uppleva trötthet, svindel eller illamående. Största delen av symtomen jämnar ut sig under de första veckorna när kroppen blir van med läkemedlet. Förstoppning till följd av opioider kan dock pågå längre och den ska under medicineringen förebyggas med hjälp av andra metoder. Illamående kan lindras med läkemedel mot illamående.

Vid behandlingen av cancersmärta är opioiderna trygga när de används enligt läkarens anvisningar. Allvarliga biverkningar är mycket sällsynta. Om du har biverkningar eller oroar dig över detta, diskutera med den behandlande läkaren.

Vanliga biverkningar som opioider orsakar:

  • förstoppning
  • illamående och kräkningar
  • hudklåda
  • trötthet eller förvirring

Ovanliga biverkningar:

  • andningsdepression
  • överkänslighet mot smärta som orsakas av stora opioiddoser

Övriga läkemedel mot cancersmärta

Om cancerpatientens smärta tyder på en nervskada, kan opioidernas verkan effektiveras med depressions- eller epilepsiläkemedel. En smärtsam överkänslighet av huden i anslutning till smärta pga. en nervskada kan behandlas även med lokalbedövning som doseras på huden.


     


Föregående sidaNästa sida