Dykning medför fysisk ansträngning och den luft som andas in från dykartuberna är tätare än normalt eftersom den är under tryck. Därför ökar belastningen på andningen när man dyker. Förträngning i luftrören kan orsaka tryckskador i lungan och lungkollaps eller luftemboli, vilket är ett livsfarligt tillstånd. Det kan ske särskilt när man ska komma upp till ytan efter en dykning.

Om man tidigare haft astma (det har gått mer än 5 år sedan de senaste symtomen eller den senaste läkemedelsbehandlingen) och astma som barn är inget hinder för dykning med dykutrustning. En aktuell ansträngningsastma, astma som provoceras av köld, kontinuerliga astmasymtom även om symtomen är lindriga samt astma som behandlas med luftrörsvidgande läkemedel (antingen kort- eller långverkande) är absoluta hinder för dykning med dykutrustning. Även hyperreaktivitet i luftrören som konstaterats vid undersökning av lungfunktionen är ett absolut hinder. En astmatiker som förblir symtomfri enbart med inhalationskortison och som har normal lungfunktion som konstaterats vid spirometri kan i vissa fall få tillstånd till dykning med dykutrustning. I fråga om detta finns det anledning att konsultera en specialistläkare i lungsjukdomar och en läkare som är insatt i dykningsmedicin. Det kan också vara motiverat att överväga att göra ett provokationstest med köld.

Personer som har astma får däremot dyka med snorkel och utan dykutrustning i grundare vatten och simbassänger.