Livsmedelkan orsaka både lindriga och allvarliga symtom. Största delen av de symtom som orsakas av livsmedel är dock inte allergier. Livsmedel som orsakar symtom kan delas in i vanliga och sällsynta allergener.
Vanliga orsaker till födoämnesallergi
De vanligaste allergenerna för födoämnesallergi är bland annat ägg, mjölk, vete, fisk, soja, skaldjur och nötter. Ovan nämnda ämnen har inget samband med korsreaktioner med pollen.
Mjölkallergi är den vanligaste allergin under småbarnsåren och försvinner oftast före skolåldern. Om mjölkallergin finns kvar som vuxen är den ofta svår och försvinner inte. I lindriga fall går det att använda upphettad eller behandlad mjölk till exempel i surmjölksprodukter. I mjölkens sammansättning finns flera äggviteämnen, varav de viktigaste allergenerna är kaseiner samt albuminer och laktoglobuliner.
Mjölkallergi undersöks med pricktest eller blodprov. Vid behov kan ett provokationstest utföras.
Hyposensibilisering för mjölkallergi är experimentell. Hyposensibilisering kan övervägas vid svåra allergiska symtom av små mängder mjölkprodukter.
Huvuddelen av äggets allergener är i dess vita. De flesta som har äggallergi är barn och allergin försvinner vanligen före skolåldern. Allergin är svår om den finns kvar i vuxen ålder. Äggets tillredningsgrad kan påverka känsligheten för symtom. Äggallergi undersöks med pricktest och blodprov och vid behov med provokationstest. Hyposensibilisering mot svår äggallergi är expertimentell.
Allergi mot vete eller andra sädesslag är betydligt ovanligare hos vuxna än hos barn. Ett eller flera sädesslag kan orsaka symtom. En del är sensibiliserade för gliadinet som finns i sädesslagen och får då symtom av vete, råg och korn.
Gluten är että ämne som bildas av lagringsproteinen gliadin och glutein i vete, råg och korn. Hos personer med celiaki ger gluten upphov till inflammation i tunntarmens slemhinna och skadar tunntarmens ludd. Det är inte fråga om allergier.
En form av veteallergi är vetebelastningsanafylaxi. Personerna är oftast sensibiliserade mot gliadin i vetet. De får en anafylaktisk reaktion då de före eller efter ansträngning ätit sädesprodukter som innehåller gliadin.
Allergier mot sädesslag undersöks med pricktest, blodprov och vid behov med provokationstest.
Nötallergi är vanligen en korsreaktion med björkens pollen. En del av dem som har nötallergi får symtom av nötter utan korsallergi. Dessa patienter har vanligen ökad risk för allvarliga reaktioner. Om man får ett positivt resultat i pricktest med björkallergi kan man inte dra slutsatsen om huruvida det är fråga om en korsreaktion med björk eller allergi mot nötter. I fråga om de vanligaste nötterna kan man med blodprov bedöma om det är fråga om korsreaktioner på pollen och nötter eller om det är fråga om en så kallad äkta svår allergi mot nötter. För svår jordnötsallergi finns expertimentell hyposensibilisering.
Fiskallergi kan vara beroende av fiskarter, men även korsreaktioner mellan fiskarter är vanligt. Fiskallergi är vanligare hos vuxna än hos barn och är vanligen bestående. En del av dem som har fiskallergi får symtom till och med av fiskos och fisklukt. Även fiskrom kan orsaka allergiska reaktioner.
Olika kräftor hör till skaldjur och ostron, medan musslor och bläckfisk är blötdjur. Skaldjur och blötdjur har en korsreaktion mellan sig inom grupperna, eftersom allergierna orsakas av ett protein av samma typ. Även mellan skaldjur och blötdjur förekommer det betydande korsreaktioner. På grund av korsreaktioner rekommenderas man vanligen undvika båda grupperna efter att allergier har konstaterats. Allergin är typisk för vuxna och försvinner inte med tiden.
Mjölk
Mjölkallergi är den vanligaste allergin under småbarnsåren och försvinner oftast före skolåldern. Om mjölkallergin finns kvar som vuxen är den ofta svår och försvinner inte. I lindriga fall går det att använda upphettad eller behandlad mjölk till exempel i surmjölksprodukter. I mjölkens sammansättning finns flera äggviteämnen, varav de viktigaste allergenerna är kaseiner samt albuminer och laktoglobuliner.
Mjölkallergi undersöks med pricktest eller blodprov. Vid behov kan ett provokationstest utföras.
Hyposensibilisering för mjölkallergi är experimentell. Hyposensibilisering kan övervägas vid svåra allergiska symtom av små mängder mjölkprodukter.
Ägg
Huvuddelen av äggets allergener är i dess vita. De flesta som har äggallergi är barn och allergin försvinner vanligen före skolåldern. Allergin är svår om den finns kvar i vuxen ålder. Äggets tillredningsgrad kan påverka känsligheten för symtom. Äggallergi undersöks med pricktest och blodprov och vid behov med provokationstest. Hyposensibilisering mot svår äggallergi är expertimentell.
Vete och övriga sädesslag
Allergi mot vete eller andra sädesslag är betydligt ovanligare hos vuxna än hos barn. Ett eller flera sädesslag kan orsaka symtom. En del är sensibiliserade för gliadinet som finns i sädesslagen och får då symtom av vete, råg och korn.
Gluten är että ämne som bildas av lagringsproteinen gliadin och glutein i vete, råg och korn. Hos personer med celiaki ger gluten upphov till inflammation i tunntarmens slemhinna och skadar tunntarmens ludd. Det är inte fråga om allergier.
En form av veteallergi är vetebelastningsanafylaxi. Personerna är oftast sensibiliserade mot gliadin i vetet. De får en anafylaktisk reaktion då de före eller efter ansträngning ätit sädesprodukter som innehåller gliadin.
Allergier mot sädesslag undersöks med pricktest, blodprov och vid behov med provokationstest.
Nötter
Nötallergi är vanligen en korsreaktion med björkens pollen. En del av dem som har nötallergi får symtom av nötter utan korsallergi. Dessa patienter har vanligen ökad risk för allvarliga reaktioner. Om man får ett positivt resultat i pricktest med björkallergi kan man inte dra slutsatsen om huruvida det är fråga om en korsreaktion med björk eller allergi mot nötter. I fråga om de vanligaste nötterna kan man med blodprov bedöma om det är fråga om korsreaktioner på pollen och nötter eller om det är fråga om en så kallad äkta svår allergi mot nötter. För svår jordnötsallergi finns expertimentell hyposensibilisering.
Fisk och blötdjur
Fiskallergi kan vara beroende av fiskarter, men även korsreaktioner mellan fiskarter är vanligt. Fiskallergi är vanligare hos vuxna än hos barn och är vanligen bestående. En del av dem som har fiskallergi får symtom till och med av fiskos och fisklukt. Även fiskrom kan orsaka allergiska reaktioner.
Olika kräftor hör till skaldjur och ostron, medan musslor och bläckfisk är blötdjur. Skaldjur och blötdjur har en korsreaktion mellan sig inom grupperna, eftersom allergierna orsakas av ett protein av samma typ. Även mellan skaldjur och blötdjur förekommer det betydande korsreaktioner. På grund av korsreaktioner rekommenderas man vanligen undvika båda grupperna efter att allergier har konstaterats. Allergin är typisk för vuxna och försvinner inte med tiden.
Uppdaterad 16.9.2021