Den nervstimulans som ljudet orsakar går från innerörats snäcka via hörselnerven till hjärnstammen där hörselbanorna korsar på olika nivåer. I de nedre delarna av hjärnan bildar hörselbanan ett komplext nuralt nätverk, där de nervstimulanser som nått det högra och vänstra örat förenas.
Man kan uppfatta varifrån ljudet kommer med hjälp av skillnaden i ljudstyrkan och tidsskillnaden. Dessutom kan förnimmandet av riktningen påverkas av strukturer kring örat, till exempel axeln, och av att det inkommande ljudet reflekteras.
När människan hör samtidigt med båda öronen är volymen större jämfört än om man bara skulle lyssna på ljudet med ett öra. Volymen, det vill säga hörbarheten, är en storhet som beskriver hur kraftigt man förnimmer ljudet.
Ofta kommer tal och bakgrundsbrus till öronen vid aningen olika tid och med olika styrka, vilket gör att det neurala nätverket i hörselbanan kan ”filtrera” fram tal från bruset.