Alla har inte likadan förmåga att läsa läppar. Dessutom kan läppavläsning fungera bra i en situation och mindre bra i en annan. Det finns många orsaker till denna variation, men läppavläsningen påverkas framför allt av språkliga kunskaper, minnet, vakenhetstillståndet och sinnesstämningen. Med andra ord kan en språkligt skicklig lyssnare med ett brett ordförråd och förmågan att komma ihåg saker hen uppfattar ha stor nytta av läppavläsning. Man får extra hjälp av att till exempel våga gissa det man inte uppfattade. Att använda läppavläsning som stöd för hörseln är lättare om man är alert och lugn. Då orkar man koncentrera sig på talaren. En trött vuxen eller ett ilsket barn är däremot inte i ett bra tillstånd för att läsa läppar. Små barn har inte samma språk- och minneskunskaper som vuxna, så nyttan de har av läppavläsning utvecklas fortfarande.
Talarens uttrycksfullhet och hens sätt att tala påverkar lyssnarens möjligheter att förlita sig på läppavläsning. Inte ens en skicklig läppavläsare får ut det mesta av sina färdigheter om talaren bara öppnar munnen en aning och ansiktsuttrycket hela tiden är detsamma. Om talaren vänder bort huvudet försvinner stödet av läppavläsning, och en del av talet riskerar att bli oklart. En lugn, tydlig talrytm och att vara ansikte mot ansikte med den som lyssnar möjliggör en framgångsrik läppavläsning. I en diskussion mellan en vuxen och ett barn är det bra att komma ihåg att hålla sig på samma nivå som barnets ansikte, så att barnet kan se den vuxnas ansikte väl.