Levande donator
En av föräldrarna kan vara njurdonator om han eller hon visar en orubblig vilja att bli donator. Då kontrolleras det först att den potentiella donatorns blodgrupp och vävnadstyp är lämpliga. Om så är fallet genomgår donatorn ett antal undersökningar för att utreda lämpligheten för transplantationsoperation (bl.a. röntgen- och funktionsundersökningar av njurarna samt ett antal laboratorieprover).
Undersökningarna av donatorkandidaten görs på familjens eget centralsjukhus och programmeras av en njurläkare. Syftet med undersökningarna är att säkerställa att det inte är en hälsorisk för den ifrågavarande personen att en njure avlägsnas. Idag får hälften av barnpatienterna ett njurtransplantat av en förälder.
Hjärndöd donator
Hälften av alla njursjuka barn och alla andra barn som är i behov av transplantation får ett transplantat från en hjärndöd donator. Efter transplantationsbeslutet placeras barnet på en ”transplantationslista” för att vänta på en lämplig donator. Viktiga faktorer i bedömningen av lämplighet är blodgrupps- och vävnadsöverenstämmelse samt donatorns ålder och storlek.
Användning av njurtransplantat av vuxenstorlek vid njurtransplantationer förutsätter att mottagaren väger minst 9 - 10 kg. Vid levertransplantationer kan en del av en lever användas och då är inte storleksskillnaden mellan donatorn och mottagaren av avgörande vikt. Vid hjärt-, tarm- och lungtransplantationer bör donatorns och mottagarens längd och vikt ligga ganska nära varandra.